Sida 213
Kalle Utter
midt i gapet på betjenten, som med stirrande ögon och uppspärrad mun lyssnat till den fräckaste af beskyllningar.
»Men hvad vill det här säga!» ropade baronen, resande sig till hälften från bordet, blek i ansigtet som ett lärft.
Ill. J. N.[=Jenny Nyström]
»För all del, lugna dig, min vän, tills vi gått från bordet!» hviskade friherrinnan sin man i örat, dragande honom ned på stolen igen.
Åter en ny tystnad. Det var ena obegripliga menniskor de här, anmärkte Kalle Utter för sig sjelf, ingenting
Källa: Project Runeberg ·
