Sida 141
En Trefaldighetsnatt vid Uggleviken
jag, att en hästgardist under natten blifvit ditförd döende och sedan af jägeribetjeningen transporterad till Stockholm; men om flickans öde visste ingen. Jag gick vidare och fann nästan öfverallt i buskarna folk.
»Du var bra smord i natt,» hörde jag en gesäll säga till sin bredvid honom liggande kamrat.
»Jo-jo-men,» svarade denne; »de sju sista suparna knäckte mig.»
Ill. G. Stoopendaal.
Ädtligen återsåg jag Uggleviken. Solen strålade nu i sin fulla glans öfver den numera folktomma platsen, och öfverallt såg jag spår efter den förflutna nattens så väl nöjen som strider: äggskal, tomma buteljer, blomsterqvastar, höljda af dagg och blod. Endast vid källan upptäckte jag en mensklig varelse. Det var hon, det var den olyckliges älskarinna. Med hufvudet hvilande på sina begge armar, blickade hon ned i källan, gråtande öfver sin bleka, i vattnet dallrande bild.
Källa: Project Runeberg ·
