Sida 103
Kronofogdens dotter
»Mycket välkommen, bästa herr Höglund!» helsade mig värdinnan; »jag tyckte det var synd att ni skulle stå ute i ett så ruskigt väder . . . var derför nu god sitt ner och låt oss språka litet, medan vi vänta på kaffet.»
Ill. J. N.[=Jenny Nyström]
Samspråket intresserade blott mig, ty det rörde endast mitt yrke, mina lefnadsförhållanden i öfrigt samt mina förhoppningar i framtiden. Kaffeservisen inbars likväl snart, och värdinnan närmade sin hand den lilla silfverkannan, då hon hastigt drog handen tillbaka, reste sig från stolen, neg och framräckte handen till helsning, liksom hade en ny gäst infunnit sig. Förvånad steg äfven jag upp, öfverskådande det lilla kabinettet, men upptäckte icke ens skymten af en skugga.
»Så sent, älskade fader!» sade min värdinna; »men,» tillade hon, vändande sig mot mig, »tillåt mig presentera herr Höglund för min salig far.»
Jag bugade mig i den riktning hon utpekade.
»Men ursäkta mig, bästa herr Höglund!» återtog hon; »gå ner på en liten stund, ty min salig far har säkerligen något hemligt att säga mig.»
|ag gjorde tvenne bugningar, den ena för mamsellen och den andra för hennes för mig osynlige salige herr far,
Källa: Project Runeberg ·
