Sida 159
Historien om en liten barkbåt
och nöden vägra dess hjelp. Slutligen tog hon sig till att, när hon linkade förbi, gå på något längre afstånd från vår port, troligtvis för att undvika den der almosan.
Gör aldrig en tjenst, som man icke begär af dig! är visserligen en lefnadsregel, men fattigdomen brukar icke gerna vara så nogräknad, och jag var nästan småförargad på den der nogräknade gumman.
Ill. J. N.[=Jenny Nyström]
En höstdag såg jag henne stå midt på torget, fixerande länge något på gatan liggande föremål och bemödande sig mycket för att taga upp det, men alltid fruktlöst. Jag närmade mig för att hjelpa henne, men i detsamma sprang en s. k. gatpojke förbi, tog upp hvad som låg vid gummans fötter och ärnade ila bort dermed, då jag i lagom tid fick honom vid armen och höll honom qvar.
»Hvad var det du tog?» frågade jag pojken.
»Bara det här,» svarade han och visade mig den enklaste leksak i verlden, ett stycke bark i form af en båt.
»Är det din?» sporde jag.
Källa: Project Runeberg ·
