Sida 228
Handen
en tafla, men som beständigt varit öfverhöljdt af ett grönt skynke. Med en suck drog han bort skynket. Det var verkligen en tafla utan ram; men som jag först icke märkte annat än tjocka linier eller streck i oljefärg, stirrade jag förbluffad på artisten.
Ill. J. N.[=Jenny Nyström]
»Träd något närmare,» tilläde denne.
Då såg jag tydligen midt i detta kaos af färgprof en hand i naturlig storlek, en fruntimmershand af bländande hvithet. Jag såg ådrorna i denna hand svälla, såg dagen genom dess fingrar, hvilkas spetsar slöto sig kring ett ritstift. Jag tyckte, att fingrarna rörde sig och hela handen småningom flyttade sig undan, förande ritstiftet med sig.
Källa: Project Runeberg ·
