Read Runeberg

Berättelser 1. Bilder ur verkligheten. Del 1. Hyrkuskens berättelser

Originalsida 227
Originalsida 227
Originalsida 226
Originalsida 227
226–227

Sida 227

Handen

Men, för att återkomma till Frese, läsaren minnes kanske Spanska svarten, den der hästen, som jag förut en gång beskrifvit. Som Svarten började gnägga på sista versen och jag gerna ville ha hans hufvud afbildadt, så bad jag Frese derom. Frese kom, drog några streck på ett plån, och hästhufvudet var färdigt och rätt lyckadt, såsom jag tyckte.

»Hvad är jag skyldig?» frågade jag.

»Hvad anser ni sjelf hästen värd?» frågade han.

»Menar ni för minnet eller för kassan?»

»För kassan naturligtvis.»

»Som lefvande gäller Spanska svarten numera ingenting, men som död betalas hans hud åtminstone med tio riksdaler.»

»Godt! Låt oss då gå medelvägen, bjud mig på en sexa för fem riksdaler, och vi äro qvitt.»

Vi sexade, drucko en skål för kopian och en för originalet samt slutligen brorskål med hvarandra.

»Låt mig se på ritningen en gång till,» sade Frese, upprymd af punschen; »såsom blott och bar kopia går den nog an, men konstens uppgift är icke att blott kopiera, utan äfven att uttrycka naturen. Du behöfde en qvarts timme för att berätta Spanska svartens historia; jag gör det på en sekund.»

Han tilläde några streck och punkter på ritningen, hvarefter han återgaf mig den. Jag uppgaf ett rop af öfver-raskning. Spanska svartens hufvud nickade lifslefvande mot mig; hans mångåriga släpande, hans stora resignation, hans tillgifvenhet för mig, sin ende vän, allt var så natursannt, att det var nära jäg räckt en bit bröd åt kopian. Från den stunden kom jag ofta att besöka Frese. Han visade mig en mängd teckningar, såväl i blyerts som i svartkrita. Jag uttryckte min förvåning öfver, att man kunde göra så vackra saker blott med krita och bly.

»Teckningen är skelettet och färgen är köttet,» sade han; »teckningen eller skelettet är något i och för sig sjelf fullständigt; men hvad får du väl af bara färg eller kött? . . . Ingenting.»

»Men har du aldrig målat i olja?» frågade jag.

Frese blef allvarsam och tycktes icke hugad "för svar. Jag upprepade min fråga allt enträgnare. Slutligen närmade han sig ena väggen, der jag sett något hänga, som liknade

Källa: Project Runeberg ·