Sida 140
1910
Strindbergsstriden.
Den store orosstiftaren.
Den lidelsefulla och oväntade kraft, med vilken Strindberg åter tagit till orda i dagens mest brännande frågor, åter litterärt och Pölitiske trätt i upprorsmännens främsta led har för den tjugu år gamla litterära och den jämförelsevis unga affärspolitiska renässansens män kommit som en högst smärtsam överraskning. Man hade det ändå så bra! Den ene efter . den andre av 9o-talets store hade blivit oskadlig. Unga skalder, laglydigt utrustade, med Levertinska dop- och Böökska vaccinationsbevis, leddes i hållfasta rosenband omkring ett fridlyst Arkadien, där de inför en alltid lika tacksam allmänhet ömsom hädade och ömsom lindrigt berömde Vår herre, men alltid vore ense om socialismens kulturfara. De få som ej gingo i stilen kunde man antingen ryta ner eller med hövliga bugningar visa i landsflykt eller i nödfall oskadliggöra med ett — som facktermen lyder — objektivt avvägande av fel och förtjänster.
Men så kommer Strindberg! Evik Hedén.
Erik Hedén.
De nya Strindbergsdokumenten.
Det är mångahanda ting som människorna ha dyrkat och tillbett: förfädernas andar och den svarta tjuren Apis, stridsgudar i molnen och heliga ekar i skogen. Ödmjuk vördnad för det stora och mäktiga är i sig själv en av - mänsklighetens dyrbaraste ägodelar, men det är icke alldeles likgiltigt mot vilket föremål derina vördnad riktar sig. Det är ädlare att dyrka örnar med romarna än krokodiler med egyptierna, det är skönare att vörda Apollos lager med hellenerna än att tillbe de eldsprutande bergen med indianerna. Att svenskarna skulle i längden kunna nedsjunka till att dyrka en vulkan, som icke sprutar eld, men gyttja och smuts och stenar, att de skulle fägnas av dyvulkanens regelbundet återkommende eruptioner, de medvetslösa och förnuftslösa, det har man icke rätt att tro. Det kan icke ske med ett folk, som älskat Tegnér och Geijer och Viktor Rydberg.
Fredrik Böök.
Fredrik Böök.
Pekoral-Poesiens Anor.
Men den skamligaste av beskyllningarna mot Atterbom är likväl den, att han i »Svenska Siare och Skalder» skulle »berömma allt och alla, även de minsta medelmåttor — i det intresserade syftet: att komma in i Akademien». Atterbom stred allt-
z Ör jämt för sin ungdoms åsikter och vidhöll dem | envist genom hela sitt liv. Hur vårdslöst Strindberg än visat sig i sina påståenden och omdömen om levande och döda svenska författare, borde det icke ha undgått honom, att Atterbom invaldes i Svenska Akademien redan 1839 och »Svenska Siare och Skalder» började utkomma först 1841.
Ruben G:son. Berg. Ruben G:son Berg.
140
August Strindberg och den litterära nittiotalsreklamen.
Strindberg kan ha misstagit sig, och i vissa fall har han kanske gjort detta grundligt, och dock tyckes det mig, att hans författarbana, alldeles oavsett hans enastående genialitet, är värd att hedras mer än de flestas. Vilken oerhörd ; moralisk kraft fordras det icke för att bevara den konstnärliga skaparlusten oskadd under de tusen och åter tusen vedervärdig- & heter, som mött honom på hans väg, allt sedan »Mäster Olof» såg ljuset och till den dag i dag! Ensam och oböjlig har han gått & sin väg genom livet, och medan hans under- je 6 lägsna diktarbröder, som varit lika många i Bengt Li dforss. avundsmän utnyttjat reklamens alla tänkbara resurser, har Strindberg endast räknat med sina konstverks egen inneboende kraft. Aldrig har han böjt sig för publikens smak aldrig friat till ' recensenternas gunst. Intrigernas lumpna spel med bulvaner och lejda överfall har han aldrig känt, själv har han också tagit risken och konsekvenserna. Han bör till dem, som av begynnelsen varit skapade för farornas och äventyrens värld; och när allt kommer omkring, är det icke ett svenskt drag, som vi kunde vara stolt över, att vår störste diktare också är en stridens man som få, alltid färdig att till sista blodsdroppen slåss för vad som i hans ögon är rätt och sanning.
Bengt Lidforss.
Vad gäller Strindbergsstriden? Kissingen den 25 juli 1910
Nej, nu kan jag inte längre undgå det som jag minst av allt trodde mig komma att göra — jag måste här utifrån kasta mig in i Strindbergsstriden för att få frid i min själ, från det hon ännu var helt ung, skaffat sin nödtorft på mångahanda vis. Sålunda har det på intet sätt generat henne att dricka Heidenstams ädla vin till Strindbergs fastare anrättningar, varefter hon mången gång intagit något av Levertins mocka och likörer med en smula rökelse därtill. Frödings strängaspel har hon inte heller föraktat. Och av allt detta i förening med en och annan stilla vandring i Fridolins lustgård har min själ allt hitintills befunnit sig ganska väl.
Eliel Löfgren.
Eliel Löfgren.
Vad gäller Strindbergsstriden?
Strindberg är gryningens rosor på molnen i den nya dagen som bröt in, han är, som mången vittnat, havets salta vind, som drev de unkna dofterna, fejade undan skräpet, slog in fönstren och öppnade dörrarna. Och hur hans storm alltsedan blåst i vår kultur, mörk som havets oväder, strålande som dess soldag!
På grund av hans ovanskliga förtjänster om staten föreslår jag att vi ge honom i nationalbelöning friheten att vara missnöjd.
John Landquist.
Källa: Project Runeberg ·
