Sida 581
Lesser ...
af Akademien m. m. samt 1814 efter restaurationen kungl. öfverkapellmästare och professor vid det åter öppnade konservatoriet. L. komponerade äfven ett par divertissement, några icke uppförda operor, 33 mässor, flere oratorier och motetter m. m., hvaraf endast en del är tryckt. Öfver denne orolige, genialiske och nu förgätne reformifrare hafva flere biografier skrifvits, bl. a. af Octave Fouque, hvilken i L. vill finna en förelöpare till Berlioz och programmusikens egentlige skapare (jfr "Svensk Musiktidning", 1883, N:r 12). A. L.
Leszczynski [lesjtsji'nski], polsk adelsslägt, ursprungligen från Böhmen, gjorde sig bemärkt genom flere framstående medlemmar. Raphael L. (d. 1636) blef vojvod i Belz och var en ifrig anhängare af reformationen. En hans sonson med samma namn (d. 1703) var storskattmästare och general af Stor-Polen samt skref en historisk dikt Choczim (1673). Med den sistnämndes son, konung Stanislaus (se Stattislaus, polska konungar), utdog slägten på manslinien 1766. Hans enda dotter, Maria Leszczynska (se Maria, drottningar af Frankrike), dog 1768.
Let, langobardisk konung 426--466. Se Langobarder.
Letal (Lat. letalis), dödlig. -- Letalitet, dödlighet.
Letala (F. Laitila), socken af Vehmo härad och domsaga, Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal 578 qvkm; befolkningen finsk, 6,662 pers. (1882). Imperielt pastorat af 2:dra kl., Åbo ärkestift, Vehmo prosteri. O. I.
Letargi (hårdt g; uttalas äfven letarsji; Fr. léthargie, af Grek. lethe, glömska, och argia, lättja, bedöfning), ett sjukligt sömntillstånd, än motsvarande begreppet koma (se d. o.), än liktydigt med skendöd (se Död). F. B.
L'état e'est moi. Se Etat.
Letelfven, en del af det vattendrag, som genom Gullspångselfven infaller i Vänern, och hvars öfre del kallas Svartelfven. I orten begagnas namnet L. endast om den 22 km. långa elfsträckan från sjön Möckeln till Skagern, hvilken utgör gräns mellan Värmland och Nerike, men såsom geografisk benämning tillägges detta namn stundom elfvens hela lopp ofvanför Skagern. I sådan mening utgör L. afloppet för vattnen inom en del af Vesterdalarna, Fernebo och Karlskoga härad i Värmland samt vestligaste delen af Vestmanland. Elfven har sina källor på det s. k. Dalfjällets klippiga, ödsliga utsprång i Vesterdalarna, flyter först med sydvestlig, sedermera sydlig hufvudriktning genom norra delen af Fernebo härad, Grythytte och Helefors bergslag samt Karlskoga härad, bildande sjöarna Torrvarpen, Halfvarsnoren, Skärjen och Möckeln samt upptagande flere ansenliga tillflöden, såsom från ö. Siksjöelfven, Elgensjöarnas aflopp, Valån, och från v. Rämselfven, Tvärelfven, Saxens aflopp och Timselfven. Omgifningarna äro mycket brutna med många insjöar och låga, till största delen skogklädda kullar samt en mängd jernmalmsfält, hvilka framkallat en liflig bruksrörelse vid såväl hufvudelfven som dess bifloder. Hela vattendragets längd är omkr. 215 km.; dess vattenområde kan uppskattas till 4,700 qkm. A. G.
Le Tellier [lö telje], Michel, fransk statsman, f. 1603, d. 1685, medverkade till kardinal Mazarins upphöjelse och blef genom honom 1643 utnämnd till krigsminister. Han bidrog kraftigt att stilla oroligheterna under förmyndareregeringen samt att stadga den kungliga myndigheten. 1666 öfverlemnade L. åt sin son, den ryktbare Louvois, krigsministerportföljen, men blef 1677 af Ludvig XIV utnämnd till kansler af Frankrike och storsigillbevarare. Han ådagalade i dessa befattningar en verklig fanatism mot protestanterna och var en af dem, som ifrigast arbetade för Nantesiska ediktets återkallande. Som L. egde en outtröttlig arbetsförmåga och dessutom var en smidig hofman, åtnjöt han Ludvig XIV:s hela förtroende och rådfrågades i alla angelägenheter. A. B. B.
Le Tellier [lö telje], Michel, fransk teolog, f. 1643 af bondefolk, ingick 1661 i jesuitorden, blef sedermera lärare vid kollegiet Louis-le-grand i Paris och kastade sig med mycken värme in i de teologiska stridigheterna samt utgaf med anledning deraf flere häftiga skrifter, i synnerhet mot jansenisterna, såsom Histoire des cinq propositions de Jansénius (1699) och Le père Quesnel séditieux et hérétique (1705). Efter père Lachaises död (1709) blef L. provincial i sin orden och Ludvig XIV:s biktfader. Han eggade Ludvig att förstöra jansenisternas stamhärd, Port-Royal, och till andra förföljelser mot protestanterna. Af naturen rå, hersklysten, helt och hållet doktrinär, sträfvade L. att genom hvilka medel som hälst förskaffa seger åt den sak, som han höll för sann. Då konungen nalkades döden, tog L. en verksam del i den kabal, som sökte bringa regentskapet i hertigens af Maine händer. Efter Ludvig XIV:s död (1715) blef L. förvisad först till Amiens, sedan till La Flèche. Han dog 1719. A. B. B.
Lethe, Grek. mytol., en af underjordens floder, ur hvilken de aflidne troddes dricka glömska af sin jordiska tillvaro. I de homeriska skildringarna af underjorden förekommer ännu icke denna flod. A. M. A.
Leto (Lat. Latona), Grek. mytol., en gudinna tillhörande den gamla, eller titaniska, gudastammen, dotter af Koios och Foibe, förmäld med Zevs före hans förbindelse med Hera och med honom moder till Apollon och Artemis (Diana). Enligt en annan saga älskades hon af Zevs, då han redan var förmäld med Hera, som, upptänd af svartsjuka, jagade L. kring hela jorden, tills hon slutligen på den lilla ön Delos fann en fristad, der hon födde sina båda barn. A. M. A.
Letourneur [lötournör], Pierre, fransk vitterhetsidkare, f. 1736, d. 1788, gjorde den franska allmänheten närmare bekant med den engelska literaturen, i synnerhet genom sin i förening med tvänne medhjelpare verkställda öfversättning af Shakspeare ("Théâtre de Shakspeare", 1776--82; 2:dra uppl., förbättrad af Guizot, 1824).
Letrilla [-tri'lja], plur. letrillas, Sp. (diminut. af letra, skrift, sångtext), inom spanska poesien benämning på små romanser i kort och rörlig
Källa: Project Runeberg ·