Stjernverlden

stjernor har man tänkt sig en figur tecknad, en man, som står i upprätt ställning. För den, som reser till jordens andra sida, visar sig denna figur med hufvudet nedåt. För en viss dag angifves i almanackan, att månen är i första kvarteret. Han synes då halfcirkelformig, för oss med den runda linien åt höger och den räta åt venster såsom bokstafven D, men från jordens andra sida som samma bokstaf vänd upp och ned: *symbol*. I båda dessa exempel är det ju uppenbart, att den omvända ställningen beror af, att för åskådarne på de båda platserna riktningarna uppåt och nedåt äro omvexlade. Om derför någon skulle finna antagligt att jorden borde falla »nedåt» i verldsrymden, så blir han af anförda skäl likväl tveksam, då han skall utpeka denna riktning.

Det nu anförda må anses tillfyllest för att bevisa såväl, att jorden har ett fritt läge, som äfven att hon är »rund», d. v. s. att hon åtminstone tillnärmelsevis har formen af ett klot. Den noggrannare och fullständigare bestämningen af formen kan naturligtvis ej ske utan anstälda mätningar, hvarom mera sedan.

Frågan om jordens påstådda rörelse kring axeln bör härefter tagas i ompröfning.

Vi hafva här att först skilja mellan verklig rörelse och sådan, som är endast skenbar. Bland de företeelser, som möta oss i det dagliga lifvet, förekomma ej ofta fall, då vi låta förleda oss att hålla en skenbar rörelse för en verklig eller tvärtom, ty företeelsens egentliga orsak ligger vanligen der vid lag mycket nära till hands. Dock kan ett sådant förblandande understundom ske. Vi förutsätta, att exempelvis två bantåg stå jemte hvarandra vid en jernvägsstation. Vi se ut genom kupéfönstret och finna, att det andra tåget börjat röra sig — eller är det kanske vårt eget? Vi äro ovissa derom i sådana fall, då tåget plägar sätta sig i gång utan stötar, ty i motsatt fall skulle känseln förråda vår egen rörelse. För att afgöra hvilketdera tåget det är som går erfordras en ytterligare undersökning utöfver det som sinnesintyget omedelbart ger vid handen. Finna vi, genom att kasta en blick på det andra tågets hjul, att de icke vrida sig rundt, så draga vi den slutsatsen, att det måste vara vårt eget tåg som är i rörelse.

Om jorden har en rörelse kring sin axel och denna