Stjernverlden

blir man beroende af det ställes meridian, der man befinner sig, emedan meridianen för olika orter är riktad åt olika håll af verldsrymden. Deklinationen för en stjerna blir visserligen lika, hvar än iakttagaren må befinna sig, men timvinkeln blir olika. Ett sätt att bestämma stjernornas läge och dervid bli oberoende af iakttagarens boningsort på jorden vinnes genom att, jemte deklinationen, angifva den båge af ekvatorn som ligger mellan stjernans deklinationscirkel och en viss punkt ♈, kallad vårdagjemningspunkten, hvilken deltager i himmelens dagliga rörelse. Denna båge kallas ascensio recta eller rektascension. För solen X är således ♈R och för stjernan Y är ♈K rektascensionen. Denna angifves vanligen, likasom äfven timvinkeln, i tid, ej i båge (d. v. s. i timmar etc., ej i grader etc.).

En vigtig tillämpning af den nu gjorda framställningen ligger i bestämmandet af en punkts läge på jordytan. Vi bo — antaga vi — i punkten p på jorden. Denna punkts vinkelafstånd från jordens ekvator, som kallas detta ställes polhöjd, är uppenbarligen lika med afståndet ZE på himlahvalfvet från zenit Z till himmelns ekvator. Man ser, att de båda bågarna från Np till ekvatorn E och från zenit Z till horisonten i N båda omfatta 90 grader och altså äro lika stora. När det gemensamma stycket från zenit Z till polen Np borttages, så synes deraf, att polhöjden ZE är lika med polens höjd öfver horisonten eller bågen från polen Np till nordpunkten N i horisonten, hvaraf den rätta betydelsen af uttrycket polhöjd inses. Om derför polstjernan sutte noga i polen, så hade man endast att mäta hennes höjd för att erhålla polhöjden. Men som detta icke är fallet, tar man i stället medeltalet af den största höjden 1 . . . N och den minsta höjden 2 . . . N för en circumpolarstjerna.

Äfven med hjelp af solen eller hvilken annan stjerna som helst kan man erhålla polhöjden. Ty som synes är polhöjden ZE tillsammans med ekvatorshöjden SE 90 grader. Kan denna senare bestämmas, så afdrages den från 90 grader, hvarefter polhöjden återstår. Då solen X var i meridianen, befann hon sig i punkten 7. Har hennes största höjd 7 . . . S blifvit uppmätt, så afdrages derifrån den ur en astronomisk almanacka uttagna deklinationen 7. . . E, så återstår ekvatorshöjden ES, af hvilken sedan polhöjden kan erhållas.