Stjernverlden

26

En Saros-cykel omfattar sålunda 42 sol- och 29 månförmörkelser. En solförmörkelse är derföre vida mindre sällsynt än en månförmörkelse. Att man likväl, såsom bekant, mycket oftare har tillfälle att observera en månförkelse, beror på orsaker, som vi genast skola angifva.

Det finnes nämligen en vigtig skilnad mellan en solförmörkelse och en månförmörkelse, som vi icke få förbise. Låtom oss i sjelfva verket närmare betrakta omständigheterna vid en solförmörkelse. Solen, månen och jorden ligga nära i rät linie. Månen emellan. Månens kärnskugga, inom hvilken intet solljus kommer, bildar en kägla hvars spets

Fig. 3. Total solförmörkelse,

ungefär befinner sig vid jordytan, ibland ej ens når fram dit. Om kärnskuggan verkligen träffar jordytan, så blir följaktligen en liten del af densamma, i allmänhet af några mils bredd, innesluten inom densamma och en åskådare inom detta område ser följaktligen solen helt och hållet bortskymd af månen. Der är då total solförmörkelse. För en åskådare befinnande sig inom området för halfskuggan åter kommer månen att endast bortskymma en del af solen och för honom är förmörkelsen endast partiel. En tredje observatör, som befinner sig äfven utom halfskuggans område, kommer deremot att se solen helt och hållet oförminskad. Detta åskådliggöres af figur 3. En ringformig solförmörkelse uppstår om kärnskuggans spets ej når fram till jordytan.

Vi se alltså att en solförmörkelse ter sig mycket olika, beroende på läget af de olika orter, från hvilka densamma