Stjernverlden

servationer, som utförts af Tycho Brahe, lyckades det Kepler omkring år 1600 att finna följande enkla egenskaper hos planeternas banor, som fått namn af Keplers tre lagar:

1) Planeterna röra sig i ellipser, i hvilkas ena brännpunkt solen befinner sig.

2) De ytor, som radius vektor ( = sammanbindningslinien mellan solen och planeten) beskrifver på lika långa tider, äro lika stora.

3) Kvadraterna på planeternas omloppstider förhålla sig till hvarandra som kuberna på deras medelafstånd från solen.

Samma lagar gälla för månarne med den skilnad, att man då får utbyta solen mot motsvarande hufvudplanet.

Men äfven Keplers »lagar» äro endast tillnärmelsevis rigtiga. Det såg ut, som om man ånyo skulle komplicera problemet lika mycket, som fallet var före Kopernikus' tid. Det var då som Newtons snille fann det lösande ordet, upptäckte den verldsformel, som i några få ord omfattar Keplers lagar såväl som afvikelserna från desamma, som förklarar i samma andedrag stenens fall mot jordens yta och dubbelstjernornas rörelse kring hvarandra milliarder mil från vårt planetsystem. Denna formel kallas Newtons gravitationslag och har följande enkla lydelse:

Hvarje masspartikel i universum attraherar hvarje annan masspartikel med en kraft, som är direkt proportionel mot partiklarnes massor och omvändt mot kvadraten på deras afstånd.

Utrymmet tillåter ej att närmare ingå på de konsekvenser, som denna lag har med afseende på teorin for himlakropparnes rörelse. Må det vara nog att påpeka, det genom densamma alla undersökningar häröfver reducerats till lösningen af ett, låt vara mycket kompliceradt, mekaniskt problem. Detta åter beror helt och hållet på solutionen af vissa matematiska formler, och här ligger just storheten i Newtons upptäckt, genom hvilken astronomin efter Newton är väsentligt skild från astronomin före honom. Före honom voro observationerna allt, teorin utvecklades endast i samma mån, som dessa voro talrikare och instrumenten finare utförda; efter honom söker astronomen verldsalltets rörelselagar i sitt arbetsrum genom matematiska beräkningar och observationerna