Sida 114
KAPITEL VIII.
VALLEN.
[fé agten i Sverige är väl skyddad. Den står under
lagens hägn och ofta under en skogvaktares noggranna tillsyn. Man kan ej taga sin bössa på axeln, h vissla på sin hund och draga ut för att skjuta, hvad helst en lycklig slump för inom håll, såsom bruket är hos oss amerikanare. Och likväl är gästfriheten i Sverige så stor, att en främling, om han endast eger vederbörliga introduktionsbref, får flere inbjudningar att jaga på omsorgsfullt vårdade jagtmarker, än han kan efterkomma, och han blir alldeles öfverhopad med vänlighet, hvart hans vägar bära.
En sval septemberafton foro min vän v. häradshöfding x^xel Carlson och jag genom en lång, af dubbla trädrader skuggad allé och åkte in genom grindarna, hvarpå vår vagn rullade öfver en stenlagd gård samt körde fram till slottet Vallens port. Herresätets egare, kammarjunkaren Theodor Gyllenskiöld, mottog oss här, betjeningen tog hand om vår packning och våra hundar, och åtföljda af vår värd gingo vi till gästrummen genom en lång korridor med golf af stora stenar.
Gamla sällsynta möbler prydde rummen; sängarna voro behängda med vida draperier, och spetsgardiner voro uppsatta framför fönstren eller rättare framför de stora öppningar, som ledde till fönstren, ty Vallens stenväggar äro
Källa: Internet Archive ·
