Tillbaka Read Runeberg

Sverige och Svenskarne. Eller från slott till koja

Originalsida 151
Originalsida 151
Originalsida 150
Originalsida 151
150–151

Sida 151

HEMMEN I STOCKHOLM. 151

hvar helst han kan få en anständig sådan, och han är en ärlig yngling. Johan Renström.»

»Huru gammal är du?»

»Sjutton år», sade han. »Yill icke herrn ta mig?»

Det var lätt att se, att i Sverige tjenarinnan söker upp sin husbonde. Hos oss måste husbonden söka upp tjenarinnan. Han söker henne läuge, med all möda och bevekande. Månne han finner henne?

Men huru obetydhg lön än den svenska tjensteflickan får, har hon dock alltid en tjenarinna under sig, vanligen en äldre qvinna, — en »hjelphustru» — som förrättar den gröfre delen af arbetet, såsom att borsta skodon och bära upp yatteri från gården.

Huruvida åter den gamla qvinnan har ett biträde att passa upp på sig, vet jag ej, men misstänker, att så är fallet. Hvar gumman bor, h varifrån hon kommer, hvad hon lefver af, hvad hon får i betalning och hvart hon tager vägen, är och förblif ver en hemlighet. Man ser henne sällan ; blott ifall man råkar titta in i köket i något obevakadt ögonblick, kan man få syn på gumman, där hon sitter i ett hörn och dricker kaffe, som pigorna kokat för hennes räkning. Måhända är detta den enda lön, hon begär för sitt arbete, utom då och då en ringa drickspenning af tjensteflickan.

Svenskarne tycka mycket om kaffe; de hålla ständigt på att koka sådant, och på landet är bondfolket icke nöjdt med mindre, än att det kan få dricka kaffe åtminstone fem gånger om dagen. Svenskarne älska äfven socker, och landtbefolkningen har en lustig vana att sätta en sockerbit mellan tänderna och sålunda göra sitt kaffe sött, då det inmundigas i och genom sockret. Detta kallas att »dricka på bit», och man är fullt öfvertygad om, att man får till godo sockrets hela sötma mycket säkrare, om man har biten i munnen, än om den löses i koppen.

Det finnes i Stockholm en särskild klass af gamla gummor, hvilka hafva eller säga sig hafva i uppdrag att sälja sidenklädningar, smycken och grannlåt m. m. till mycket nedsatta priser — naturligtvis därför att de förnäma egarinnorna äro alltför höga af sig för att vilja själfva

Källa: Internet Archive ·