Sida 273
MORKULLJAGT. 273
gångar bildar en stor fyrkant under de gamla almarna framför byggnaden, och rundtomkring yttersidorna af denna fyrkant äro lagda låga, af löfverket dolda, byggnader för husfolket samt emellan dem redskaps- och arbetsskjul. Bakom hufvudbyggnaden ligger en stor köks- och fruktträdgård jämte lador samt stall och ladugårdshus, ty egendomen sträcker sig ända till de skogkransade kullarna. Det hela är typen för herrgårdarna i det mellersta och i det sydligare Sverige, ty därstädes finnes ännu ett slags landtadel ())gentry))), som tillbringar större delen af året på landsbygden och i sitt lif inflätar något af friskheten och skönheten i den storartade natur, som omgifver menniskorna. Från den höjd, där Häradshöfding Tauvons herresäte är beläget, har man utsigt öfver sjön Mälarens norra arm, som sträcker sig fram mot Upsala, och då vi på morgonen vandrade omkring i trädgården och inandades den friska morgonluften, var det, som om vår själ vidgade sig, när vi från kullens rand blickade ut öfver Mälarfjärdens mörka, skogbevuxna dalgång.
Kaffe serverades, som vi stego upp. Kl. nio åto vi frukost och öfvade oss sedan ett par timmar med att skjuta på dufvor af järn, hvilka från öfversta änden af en stång svängde rundtom i väldiga kretsar. Därpå gingo vi till en intressant gammal runsten, som höjde sin grofva form från marken, och strof vade sedan djupt in i skogen för att se på en fiskgjuses näste uppe i toppen af en förtorkad tall. Honan var i boet, och hennes make kretsade öfver oss i luften. Jag hvisslade åt dem, och de svarade med sina korta, raskt upprepade hvisseltoner, alldeles som fiskgjusen plägar göra på Nya Englands holmar och vid dess sjöstränder. Detta par återkommer hvarje år och begagnar samma näste i den ensliga tallen. Yi spisade middag kl. tre, och sedan vi druckit kaffe i trädgården, körde vagnarna upp, hvarpå vi åkte genom bygden och aflade besök hos vår värds broder.
Vid solnedgången voro vi åter på våra platser i skogen. Denna afton var det Grefve Wrangel, som sköt morkullan, och vi andra — ja, vi betraktade den långsamma solnedgången och lyssnade till fåglarnes sånger.
Thomas, Från Slott till Koja. 18
Källa: Internet Archive ·
