Sida 275
MORKULLJAGT. 275
hunno ned till stranden och sågo det inbjudande röda skenet från eldstaden på ångslupen midt framför oss.
))Ar prinsen där?» skreko vi.
»Nej; ingen har kommit tillbakaännii», svarade kaptenen.
»Fan!» utbrast Frestadius.
Klockan gick nu på elfva. Vår värd tog en jagtbroder med sig och fördjupade sig åter i den mörka skogen. Strax efter midnatt kommo båda tillbaka med prinsen, h vilken gick styf och rak som en tamburmajor, medan den lille betjenten stultade bakom honom.
»Huru har det här gått till, Karadja?» frågade jag. Vi ropade ju på er och skreko och aflossade skott, så att ni borde hafva hört oss.»
»Ja, det gjorde jag nog», svarade prinsen småleende; »men, ser ni, jag har aldrig förut varit med på morkulljagt. Jag vill nog göra, som seden bjuder, men jag känner icke riktigt till seden. Jag stod stilla en god stund; inga morkullor kommo i min närhet, och så hörde jag eder alla skrika och skräna. Ahå, sade jag för mig själf, mina goda vänner, nu skrämmen I upp fåglarne med edert skrikande, så att de komma flygande till mig, och då skall jag skjuta dem, och så gömde jag mig bakom en buske för att icke skrämma fåglarne. Son fyraden lalla af; åhå, nu måste fåglarne komma; och så kröp jag allt längre in i skogen. Men inga morkullor kommo, och jag väntade och väntade. Men», fortsatte prinsen, i det han rätade upp sig med militärisk hållning, »jag stod qvar på min post, tills jag i behörig ordning blef aflöst af min närmaste förman, som ställt mig där.»
Källa: Internet Archive ·
