Sida 316
316 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
Det var nästan farligt att blicka upp. Om man så gjorde^ var det gifvet, att en svensk officer uppfångade ens blick. Härvid spred sig öfver hans hela anlete ett leende fullt af broderlig hjärtlighet och gästvänskap, allt medan han höjde sitt glas med en bugning lika uttrycksfull och menande, som hans småleende. Därpå sade han ))skål)) — hvilket är ungefär likbetydande med vårt »how» — och tömde glaset i botten; sedan svängde han det ånyo för att visa, att det var alldeles tomt, och satte ned det, alltjämt med en leende min.
Dessa vikingaättlingar är o ett lifskraftigt slag te. En butelj vin verkar på dem icke synnerligen annorlunda, än en half kanna hafre på en percheronhäst. De voro tre mot en, och fastän de icke på ringaste sätt hade någon sådan afsigt, som att vi snart nog skulle ramla under bordet, kände jag dock, att jag för min del borde undvika att få för mycket till bästa af deras goda kamratskap vid en middagsmåltid.
Konungen drack vid middagen med en och en i sänder af de främmande officerarne, hvarvid han för hvarje gång talade till den, som han »bjöd upp», några artiga ord, alltid på dennes eget språk, och således på ryska till Ofverste Sologoub, på danska till Jensen, på engelska till mig o. s. v. Han tycktes alltid vara fullkomligt herre öfver det språk, som han begagnade, och det var för honom tydligen icke förenadt med någon svårighet att omedelbart öfvergå från det ena språket till det andra. Också har han fått allmänt erkännande såsom den störste språkkännare bland monarker.
Efter middagen promenerade vi omkring i fria luften, rökande och lyssnande till musiken. Konungen sprakade med hvar och en af oss särskildt. Vid tiotiden drog han sig tillbaka. Dessförinnan kunde naturligtvis ingen af gästerna lemna samqvämet. Vid återkomsten till vårt qvarter anmärkte General von Hahnke och jag, som åkte jämte hvarandra, på samma gång, att vi icke förut hade sett bildstoden i nischen. Vår förundran häröfver stegrades, då denna ståtliga bildstod lyfte upp ena armen och gjorde honnör samt därefter lemnade nischen. Det var vår skämt-
Källa: Internet Archive ·
