Sida 317
KONUNGEN OCH HANS KRIGSMÄN. 317
samme värd, Kammarherre Covet, som hade klädt sig i hof uniform och tagit plats i nischen, då han hörde rullandet af de återkommande vagnarna. Vi intogo därpå kalla förfriskningar, uttalade våra ömma bekymmer för hvaran- •dras »helsa och välgång» — vid bägaren — och gingo se'n iill sängs.
Den 2 Sept. Vi stego upp lika tidigt på morgonen som dagen förut och redo åstad till stridsplatsen i jämnt traf . Kåren A hade dragit sig något tillbaka åt norr och stod i en stark position på omkring en fjärdingsvägs utsträckning, emellan Yddingen och Fjällfotasjön. Kåren B sökte drifva den från denna ställning. I sådan afsigt hade B-kåren kastat större delen af sin styrka vester om sjön Tddingen, h varemot den mindre delen hotade A:s högra flank öster om samma sjö vid Bökebergs slätt. Kåren A låtsade, som om den ville upptaga striden därstädes, men retirerade i stället en tredjedels eller en half mil norrut till Hy by och började där förskansa sig. B följde efter och utbredde sina flyglar som vingarna på en stor fågel, tills den venstra sträckte sig öfver Torup, hvilket nu kom att ligga vester, icke, såsom förut, norr om den anfallande stj^rkan. A retirerar tre fjärdingsväg till Staflanstorp; fienden rycker fram och besätter Hyby, som A alldeles nyss lemnat.
B:s kavalleri, som nu hinner upp A:s eftertrupp, sitter af, och en liflig skärmytsling eger rum. Skådespelet är härligt: den vågformiga marken betäckt med rika skördar; husen med sina halmtak; de två vackra sjöarna; krigarskarorna, som röra sig än åt ett, än åt ett annat håll; den h\dta röken, som ringlar upp vid den smattrande gevärselden, och slutligen kanonernas dofva ljud, allt förenar sig till en underbar verkan.
Vi hade en skarp ridt denna morgon. Det var en varm, solig dag. Jag blef förfärligt törstig, och mina kamrater gjorde sig lustiga öfver, att jag höll vid en bondgård och drack nära på ett stop mjölk. För att bemöta dem, utbredde jag mig bland annat öfver deras otur att icke hafva någon sådan törst att släcka, och sade, att jag icke skulle vilja sälja min törst för tusen kronor. Detta skämt,
Källa: Internet Archive ·
