Tillbaka Read Runeberg

Sverige och Svenskarne. Eller från slott till koja

Originalsida 318
Originalsida 318
Originalsida 318
Originalsida 319
318–319

Sida 318

318 FRÅN SLOTT TILL KOJA.

som hos OSS redan blifvit utnött, var för dem alldeles nytt och slog ofantligt väl an — ja, så väl, att det framfördes till konungen. Vid middagen sade nämligen Hans Maj:t med en blick på miua fulla vinglas:

»Hur kommer det till, general, att ni efter en sådan dag icke rör på glasen? Tycker ni ej om mina viner? Mig smaka de väl. Om vinet är godt, är jag icke så nogräknad med maten. Hvart har den tagit vägen, den där härliga törsten, som ni skröt öfver i dag på morgonen?» Med en lätt skiftning i sätt och hållning, omöjlig att beskrifva, men så beskaffad, att den kungliga vinken nästan tog form af en befallning, höjde han därpå sitt glas och sade: »Er skål!»

Jag svarade så, som alla gjorde, när konungen drack med en af sina gäster. Jag reste mig upp, så fort min värja och stolen, som måste skjutas tillbaka, det medgåfvo,. rätade upp mig till hela min längd, med styf militärisk hållning och klackarna tillsammans, och drack konungen till i. champagne, konungen bland viner. De tillstädesvarande damerna reste sig, då konungen drack med dem, likaledes nästan helt och hållet och nego. Jag sade till Hans Maj: t,, att han i viss mån påminde om den gamle herren från Kentuck}', h vilken tillrättavisade en ung man, som talade om. dålig whisky, med följande ord: »En sorts whisky kan varabättre än en annan, men ingen whisky är dålig.» Konungen svarade, att jag nog hade rätt, ty han tänkte om vin ungefär på samma sätt, som Kentuckyherren om whisky..

Konungen bar under fältöfnin garna generals släpuniform, härmed, likasom genom sitt sätt i det hela, antydande, att han ville hafva fältlif och icke hofetikett.

Ingenting tycktes undgå hans uppmärksamhet. Jag bar mina militära utmärkelsetecken, när jag föreställdes för honom på Drottningholm, och vid den officiella presentationen i Malmö, men hade icke satt dem på mig för fältmiddagen. En adjutant sade mig, att konungen hade lagt märke till, att jag ej bar dem, och han frågade, hvad skälet var. Jag meddelade honom, att de icke voro dekorationer och buros endast vid högtidliga och officiella tillfällen. »Men», sade adjutanten, »de beteckna ju aktiv krigs-

Källa: Internet Archive ·