Tillbaka Read Runeberg

Sverige och Svenskarne. Eller från slott till koja

Originalsida 331
Originalsida 331
Originalsida 330
Originalsida 331
330–331

Sida 331

EN REPORTER. 331

»Ministern visste då icke, att Lila är rapportör?» sade Josef.

»Nej, jag har icke förr än i dag vetat, att det fanns en sådan hund i världen.»

Sedan dess har jag under lediga stunder sökt taga reda på hvad som rör rapporterande hundar. Sådana förekomma mest bland tyska »pointers» eller hos korsningar emellan tj^ska och engelska; men äfven bland dylika lär man icke finna mer än en dresserad hund på tjugu, som rapporterar. Den ifrågavarande egenskapen är sällsynt inom den engelska fullblodsrasen, ehuru jag sett några utmärkta rapportörer af den typen. Det finnes också ej så få rapportörer bland »setters» i Sverige, och man har sagt mig, att en välbekant svensk idrottsman en gång dresserade ett par Grordon-setters så förträffligt, att när hundarne träffade på vildt, den ene stod säkert, medan den andre kom fram och rapporterade.

Man påstår, att en hund icke kan dresseras till att rapportera: till rapportör, liksom till skald, måste man födas, icke utbildas. För min del lutar jag dock till den meningen, att hvilken hund som helst, som »ringar» vildt eller af någon anledning lemnar sitt stånd för att göra ett annat, kan dresseras till att rapportera, därigenom att man hvisslar in honom, när han gjort stånd, och sedan avanserar med honom till villebrådet. Eapportörer hafva mer än ett sätt att göra sina meddelanden; icke alla hundar gifva så klart besked, som gamla Lila. Somliga gå tillbaka, endast tills de lyckas göra sig sedda, och återvända sedan direkt till villebrådet; andra springa upp på en upphöjning eller en sten och hoppa och vifta på svansen, tills jägaren nalkas.

Men att på ett eller annat sätt rapportera villebråd, visar utan allt tvifvel en mycket högre grad af förstånd än att stå orörlig på en fläck, vare sig jägaren är inom synhåll eller icke. Och denna grad af förstånd värderas behörigen i Sverige, ty där får man för en rapportör betala en tredjedel mer än för en lika god hund, som icke har den egenskapen.

Då nästa jagttid närmade sig, började jag se mig om efter en rapportör och lyckades till slut få köpa en stor

Källa: Internet Archive ·