Sida 365
FREDRIKA BREMER. 365
Det, som i fröken Bremers konversation gjorde det starkaste intrycket på mig, var hennes hänryckta skildring af en svensk roman, som just då hade kommit ut — »Den siste Atenaren». »Den borde läsas i Amerika», sade hon; »amerikanarne skulle säkert tycka om den. Ni, som är amerikanare, kunde gärna öfversätta den för edra landsmän.»
Då jag smålog åt hennes förtjusning, tillade hon: »Ni måste öfversätta den, det yrkar jag på.»
Vi sade ^farväl före klockan elfva. »Glöm icke bort mig och glöm icke 'Den siste Atenaren'», sade hon, då jag tog farväl af henne. Icke kunde jag då ana, att jag aldrig skulle återse henne.
På senhösten 1865 reste jag från Sverige hem till mitt fosterland. Dessförinnan hade jag skrifvit till fröken Bremer, att hennes befallning blifvit åtlydd.
Strax sedan jag kommit till Amerika, erhöll jag följande svar, skrifvet på engelska med en jämn och redig handstil :
Aesta den 8 December 1865. Herr W. W. Thomas J:r:
Bäste Herr Thomas!
Det har gladt mig mycket, att ni ej glömt mina afskedsord om »Den siste Atenaren» af min unge landsman, Viktor Rydberg.
Mottag mina hjärtliga lyckönskningar och tacksägelser, för att ni genom er öfversättning skänkt den amerikanska publiken den bästa och snillrikaste historiska roman, som någonsin blifvit skrifven på svenska språket.
Jag skulle sända detta bref direkt till er, om jag blott visste er adress. Men jag fattar ej af ert bref af den 18 November, hvilken af de tre adresserna är den rätta — »New-York, Liverpool eller Portland, Maine». Emellertid, om ni händelsevis skulle befinna er litet hvarstädes, som en äkta amerikansk kosmopolit, naturligtvis andligen, skall jag försöka det sätt, som ni anvisat, och vända mig till herr Campbell, som nog skall taga reda på er.
Men skämt åsido, ni borde verkligen ha en bostad äfven i Sve- ^ig6, ty att döma af mina intryck från våra korta samtal och af hvad
Källa: Internet Archive ·
