Sida 445
LÅNGVIKS SKÄR. 445
upp halsarna och simma fram och tillbaka, korsa hvarandras vägar och fixera skarpt flocken af alfågelsvettar, hvilken ligger så märkvärdigt stilla. Deras nyfikenhet stegras, de böja fram halsarna och simma rakt emot mig. Under tiden svepte alfåglarne förbi, men naturligtvis kunde jag icke skjuta. Grässen suramo fram till omkring hundratjugu alnars afstånd från mig, förenade sig och vände för att simma bort. Det var den enda möjligheten för mig, men en svag sådan. Jag sköt på dem. De lyfte båda, med sidan emot mig, och jag gaf gåskarlen ett skott i flygten ur den andra pipan, men de stora fåglarne fortsatte sin färd och försvunno i dimman. Detta var alltför galet, men nu voro åtminstone gässen borta, och jag kunde skjuta alfåglar igen.
En gång, när Carl Westerlund skulle plocka upp två döda alfåglar, rodde han, i stället för att återvända till klippan, bort åt vester och försvann i tjockan. Omkring tio minuter efteråt förnam jag plaskandet af årorna, då han rodde tillbaka. Jag hör ett dämpadt utrop af förvåning från Sjöblom, och ett ögonblick därefter klifver Carl fram öfver skäret och lägger framför mig på den glatta klipphällen vildgåsen med utbredda vingar.
Ett godmodigt grin drog sig öfver Carls väderbitna, ärliga anlete. »Det var någonting, som sade mig, att jag borde ro dit ut i dimman just i den riktningen, så skulle jag hitta en skatt. Jag rodde ut och strax därpå, då jag tittade rakt förut, dit båten pekade, fick jag se ministerns gåskarl ligga död på vattnet, med vingarna utbredda, alldeles som nu.))
Det var en präktig och fet varelse, denna min första europeiska vildgås. Jag betraktade honom med en liflig känsla af tillfredsställelse. Hufvud och hals hade en grå och ryggen en gråbrun färg, hvilken småningom gick öfver i de ljusare färgerna på bröstet. Det fanns icke det ringaste tecken till den hvita halsen och det svarta hufvudet, hvilka känneteckna den amerikanska vildgåsen; ej heller hade den fågel, jag skjutit, den långa svanlika halsen, som vår art eger. Han var i alla händelser en mera fast och korpulent fågel — typen för våra ladugårdars gäss,
Källa: Internet Archive ·
