Sida 446
446 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
Il vilka i hans art hafva sin urstam. Denna art är af ornitologerna känd såsom grågåsen — - Anser miereits — och är måhända den mest spridda af gåsslägtet, ty hon förekommer i hela Europas fastland österut tvärs igenom Asien ända till Stilla hafvet. Hennes vinterflyttningar sträcka sig i söder till Norra Afrika, Indien och China. Då jag noga undersökte min fågel, fann jag, att tre hagel hade träffat honom i sidan under den högra vingen. Det var skottet från den andra pipan, hvilket lossades uppåt luften, som dödade honom. Mina små andhagel hade träffat honom, medan vingarna voro spända, just där fjäderbeklädnaden var tunnast, och på det sättet haft en förträfflig verkan i trots af det långa hållet. Han vägde åtta och ett hälft skålpund och utgjorde en värdefull tillökning i mitt förråd på ön, hvarmed det nu var temligen klent bestäldt.
Strax efter sju trängde den brännande vårsolen, som nu stod högt, genom dimman, och sträcket var förbi. Under hemfärden sågo vi en liten flock alfåglar, som plaskade omkring och ilade öfver vattnet, alldeles som en hop skolpojkar, hvilka leka ta fatt på hvarandra. Sex hanar hoppade, flögo och döko omkring, förföljande en enda hona — och denna — en riktig kokett, — listade sig undan dem lika framgångsrikt, som hon lockade dem till sig. Så upptagna voro alla af sin älskogslek, att de icke syntes det minsta bry sig om vår närvaro, och jag sköt två af hanarne, utan att de öfriga tycktes skänka den ringaste uppmärksamhet åt den del, jag tog i leken.
Sjöblom säger, att det icke sällan händer, att många hanar på detta sätt äro tokiga i en enda hona; men att denna alltid är en vacker fågel med vissa egendomliga fjädrar och ett egendomligt lock — en houri på hafvet.
Så kommo vi hem klockan åtta på morgonen, med femton alfåglar och en vildgås uppstaplade i fören på båten.
5#eo^^
Källa: Internet Archive ·
