Sida 513
EN UTFLYGT TILL DALARNE. 513
män i Dalarne hafva samma namn — Olof Larsson, ty Broms och Liss äro endast namnen på gårdarna, och de sättas före personnamnen enligt bruket i landskapet.
Jag tillät mig göra min följeslagare några frågor om hans drägt. Det var den, som brukades i den församling, till hvilken han hörde. Han hade burit den från barndomen, och som han tyckte bättre om den än om någon annan, kunde han icke inse, hvarför han skulle göra någon förändring. Och det långa skinnförklädet var inte alls i vägen, och han var säker om, att han skulle känna sig ganska frusen och förkyla sig, om han lade bort det.
Jag var road af min reskamrats öppenhjärtiga samtal och fann det lustigt, att han kallade mig »du». En äkta dalkarl tilltalar aldrig någon med hans titel.
som andra svenskar,' utan sägner, som våra
LEKSANDS KYRKA. .., ^ ^ , .,, ,,
qvakare, »du» till alla, hvilket annars aldrig brukas i Sverige, undantagandes såsom ett uttryck af stor förtrolighet eller tillgifvenhet.
Som vi stodo och pratade på ångarens däck, fingo vi, i följd af en krökning i elfven, sigte på en udde, hvilken sköt ut från den östra stranden och , var betäckt med granskog. Öfver trädens spetsiga toppar höjde sig en klotrund kupol, som svällde ut från ett smalare underlag och med sina bugtande linier ofvantill lopp ut i en spira. Det var tornkrönet på Leksands kyrka, och jag kände mig öfvertygad, att denna egendomliga, globliknande tornstapel — den enda af den sorten, som jag sett i Sverige, undantagandes på Grustavianum i Upsala — måste hafva blifvit gjord efter en rysk modell.
Här steg Broms Olof i land, efter att hjärtligt hafva inbjudit mig att besöka honom vid min återfärd, och
Thomas, Från Slott till Koja. 33
Källa: Internet Archive ·
