Sida 737
SVENSKARNE I AMERIKA. 737
tala, och sätta sig icke i skuld. Ingen annan främmande folkstam lär sig vårt språk så fort och talar det så korrekt och fritt från utländsk accent, och ingen synes mig så fort omfatta våra amerikanska idéer samt så helt och hållet sammansmälta med oss och blifva fullständigt amerikaniserad. Om man frågar efter svenskarne, skall man sällan finna dem i våra fängelser eller straffanstalter; man skall finna dem sysselsatta med fredliga och idoga sträfvanden i våra verkstäder och fabriker eller företrädesvis i urskogarna och på prärierna i den stora vestern, där de genom ärligt och mödosamt arbete hafva förvandlat millioner tunnland vildmark till fruktbara gårdar och lyckliga hem.
Våra svenska medborgare försöka icke att vända upp och ned på våra institutioner. Det finns inga svenska anarkister eller dynamitmän. Ordnings-, likasom frihetsälskande, gudfruktiga och laglydiga, söka svenskarne att lära känna landets lag, icke för att bryta, utan för att hålla den. Och då upproret hotade nationens lif, såg man svenskarne kämpa för frihet och enhet i detta land, som upptagit dem; ja, de stredo lika tappert för Amekas stjärnbanér, som deras förfäder för gamla Sveriges gula kors.
De män af den svenska stammen, som med ära deltagit i vårt krig, kunna räknas i tusental; ibland dem må vi ihågkomma sådana namn, som Amiral Dahlgren, General Robert Anderson, General Nilson — fallen i Kentuck}^ — General Stohlbrand, General Vegesack, Öfverste Hans Mattson och Öfverste Elf vin g.
Svensken för ock med sig från sitt gamla hem fruktan för Gud, vördnad för bibeln, aktning för heliga ting och strängt iakttagande af sabbaten; det är min tanke, att inga af nutidens invandrare i både tro och lefverne så mycket likna Nya Englands kraftiga pilgrimsfäder, som svenskarne.
Vi amerikanare värdera och akta de emigranter, som komma till oss från alla kristna nationer — från Irland, England och Skotland, från Tyskland och Italien, från Ryssland och Frankrike, samt dessa skandinaver från Norge och Danmark, hvilka ega många af de dygder, jag upp-
Thomas, Från Slott till Koja. 47
Källa: Internet Archive ·
