Sida 738
738 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
räknat^ gemensamma med sina kusiner svenskarne. Vi välkomna alla kristligt sinnade personer, som trösta på sig själfva och hjälpa sig själfva, till lifvets väldiga strid på denna stora nya kontinent, där, med lika rättigheter för alla, ärligt arbete får sin säkraste och bästa belöning. Yi välkomna dem alla att här dela vår rika arf slott, och såsom en skald från Maine har sagt, få
»Lika röst, när lagar stiftas; likars dom, när rätt det skiftas; laudtmans hem af ringa mått, heligt dock, som kungens slott.»
Låt oss likväl aldrig glömma, att det icke finnes något folk, åt hvilket vi hafva att egna en varmare välkomsthelsning, intet, som ger oss bättre medborgare i vår stora republik än Sveriges söner och döttrar.
Jag kan icke afsluta denna bok utan att särskildt omnämna en man, som rättvist förtj enade det stolta namnet »den store svensk-amerikanaren».
Yi, som tillhöra den nuvarande generationen, kunna aldrig glömma händelserna under det stora kriget, denna jättekamp, som under fyra år rasade på vår kontinent. Yi kunna aldrig glömma våra lysande segerdagar, vi kunna aldrig förgäta våra nederlags och olyckors mörka och dystra tider, då allt, som var kärt och heligt för oss, såsom nation, tycktes sväfva ovisst i vågskålen. Skola vi någonsin glömma den minnesvärda morgonen, då rebellernas skepp JSIeii^imac ångade ut från Norfolks hamn och med sin bog af järn slog ned på vårt försvars »trämurar», som lågo för ankar vid Hampton Eoads? Huru grymt borrade icke detta järnklädda vidunder våra ståtliga skepp i sank, medan skotten från våra kanoner studsade tillbaka från dess pansarskrud, oskadliga som hagelkorn ! Huru ärofullt gick ej det goda skeppet Cumberland till botten, med stjärnor och strimmor ännu svajande från masttoppen och med trehundra odödliga ombord, hvilka fyrade af den sista bredsidan, just som hafvets vågor trängde in genom kanonmynningarna!
Och sen hvilken öfverraskning, då denna nyhet blixtsnabbt flög öfver landet: »Merrimac har kommit ut.
Källa: Internet Archive ·
