Teknisk tidskrift 1923

138

TEKNISK TIDSKRIFT

5 maj 1923

IAKTTAGELSER RÖRANDE VATTENLEDNINGS- OCH KLOAKVERK

I FÖRENTA STATERNA.'

Av civilingenjör Alfred Jerdén.

Då utvecklingen på det vatten-hygieniska området gått mycket raskt framåt i Förenta staterna under de sista två decennierna, finns det numera en hel del intressanta anläggningar att studera därute. Ämnets omfattning omöjliggör detaljbehandling.

Fig. i. Cleveland. Interiör av snabbfilter.

Vattenledningsverk.

Planläggningen av ett vattenledningsverk i Förenta staterna är i allmänhet ett rätt svårlöst problem. Vattenförbrukningen är nämligen c:a fyra gånger större än hos oss, städerna tillväxa hastigt i storlek, och tillgången på godt ytvatten är begränsad genom bristen på sjöar. — Inom stora delar av Förenta staterna finnas grundvattenförekomster, som fylla vattenbehovet i mindre och medelstora städer.

De stora städerna på öst- och västkusten skaffa sitt vatten från uppdämda bergfloder i glest bebyggda områden på ofta mycket stort avstånd från städerna. — New Yorks och Los Angeles nyaste vattentäkter ligga resp. 150 och 300 km från staden.

Fig. 2. Minneapolis. Manövreringsbord för snabbfilter.

Några av dessa städer, såsom Boston, San Francisco och Los Angeles använda flodvatten utan annan rening än den, som åstadkommes i de konstgjorda sjöar, som bildas ovanför ofta mera än 50 m höga reservoardammar.

1 Utdrag ur berättelse från studieresa våren 1922.

Storstaden New York använder numera uteslutande ofiltrerat ytvatten, men desinficierar allt vatten med klorgas. Städerna vid de stora sjöarna i norr övergå till att behandla sjövattnet både genom filtrering och desinficiering. Fortfarande nyttja dock Chicago och Milwaukee sjövattnet efter enbart klorbehandling. Alla städer, som äro hänvisade att hämta sitt vatten från Mississippi och dess många bifloder, använda i regel också båda filtrering och desinficiering.

Då vattnet i de amerikanska floderna i regel är mycket grumligt, lämpa sig ej de hos oss vanliga sandfiltren, som efter studier i Europa dock voro de första, som prövades. Under de sista tio åren hava ej byggts några dylika filter och en del äldre anläggningar hava nedlagts eller ombyggts.

Det är nu snabbfiltret eller »the mechanical filter», som det kallas i Förenta staterna, som är allenahärskande, och dess konstruktion har fullkomnats i hög grad. Det är ej konstruerat som några slutna plåtcylindrar utan liknar i stort sett ett vanligt överbyggt sandfilter. Det är dessutom utrustat med anordningar för tvättning av sanden.

Då dessa filter drivas med en vattenhastighet av 5 m per timme, är det tydligt, att enbart sanden ej förmår kvarhålla föroreningar och bakterier. Som hjälpmedel nyttjas de flockiga fällningar, som bildas genom tillsättning av vissa kemikalier till vattnet. I regel nyttjas aluminiumsulfat, som i löst eller fast form tillsättes med några tiotal mg per liter vatten. Sedan blandningen skett, får vattnet under några timmar passera avsättningsbassänger, och i dessa sjunka större delen av fällningsflockarna till botten och taga då med sig det mesta av såväl bakterier som uppslammade föroreningar. Resten av flockarna och föroreningarna kvarhållas i filtret. Då filtermotståndet stigit till 2 å 3 m, tvättas filtret genom att släppa renvatten genom filtret några minuter i motsatt riktning och med upp till 1 o-dubbla filterhastigheten. Numera byggas ej längre några anläggningar, som nyttja komprimerad luft för uppluckring av sandbädden före tvättningen. Filtren . måste ibland tvättas ett par gånger per dygn, men i medeltal torde 1 ä 2 dagars mellanrum vara det vanliga.

Varje filterkammare är utrustad med självregistrerande venturiemätare och tryckförlustmätare. Filterhastigheten regleras automatiskt från vattenmätaren. Alla ventiler manövreras på hydraulisk väg på några få sekunder. Registreringsapparaterna och ventilrattarna äro samlade å ett bord av marmorskivor vid varje filterenhet.

Det synliga resultatet av snabbfiltret är överraskande godt. I Minneapolis befriades det humusfärgade Mississippivattnet från sitt färgämne och i S:t Louis, där råvattnet i medeltal innehåller 2 kg slam per kbm vatten och således liknar en lervälling, var vattnet i den 3 m djupa renvattenbrunnen fullt klart. 1 denna stad borttogs också hälften av vattnets hårdhetsgrad genom att tillsätta ytterligare kalk till råvattnet, varigenom en olöslig kalkförening utfälldes.

Tillsatsen av aluminiumsulfat ökar ej vattnets halt av kemikalier, utan denna avtager i regel i filtret.

En snabbfilteranläggning minskar vattnets halt av bakterier högst avsevärdt, och torde vid godt råvatten slutprodukten vara hygieniskt tillfredsställande. Mången anser t. o. m., att snabbfiltren i detta hänseende äro nära nog likvärdiga med långsamfiltren. I regel torde dock desinficiering av vattnet vara nödvändig. Anläggnings-