Sida 317
Ekonomisk översikt
TekniskTidskrift
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
ALLMÄNNA AVDELNINGEN 41
Huvudredaktör: CARL KLEMAN
ÅRGÅNG
53
INNEHÅLL: Regeringens blivande vägkonferens. — De tekniska läroverkens undervisningsplaner. — Stolpfot av armerad betong. Bidrag till hållfasthetsteorien för den cirkulära och ringformiga plana skivan belastad med ett jämnt fördelat tryck) av civilingenjör Adolf F. F. Peterson. — Notiser. — - Litteratur. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.
REGERINGENS BLIVANDE VÄGKONFERENS.
Det är nog ej många frågor av allmännare intresse, som under de senaste 10 å 15 åren blivit så flitigt behandlade i vårt land som vägfrågan. Mödosamt men frejdigt släpad framåt av ett flertal intresserade, har den dock onekligen haft och har ett ganska »dåligt före i portgången». I detta avseende föreligger emellertid rätt stor likhet med den första utvecklingen av frågan om våra järnvägar, mot vilka av kortsynta tvivlare restes så många betänkligheter av såväl teknisk som ekonomisk art. Långt efter det andra civiliserade länder, i full förståelse av den stora nationalekonomiska betydelsen av i verklig mening goda kommunikationer, skaffat sig ett rätt så omfattande nät av järnvägar, debatterade man ännu här i landet möjligheterna av att över huvud taget inrätta och driva så dyrbara och invecklade kommunikationsleder. För Sverige, som vore ett fattigt land, som ej kunde jämställas med andra länder, skulle dessa anläggningar, om vilkas räckvidd man saknade tillräckliga kalkyler, bliva ekonomiskt ruinerande. Med vår is och snö vintertiden funnos ej behov av några järnvägar, som dessutom ej skulle kunna aktas för åverkan och förstörelse av de kringboende, som »icke lära försumma tillfället att där hämta sitt järnbehov».
I den dag i dag är befinner sig emellertid vårt land utrustat med ett i förhållande till folkmängden större järnvägsnät än något annat land i Europa, och i avseende å kvaliteten av våra järnvägar kunna vi med heder upptaga tävlan med alla andra nationer. På detta samfärdselområde hava vi till fullo visat oss inse den stora betydelsen av säkra och snabba kommunikationer. Talet om att Sverige beträffande järnvägskommunikationerna ej skulle kunna jämföras med andra länder har visat sig vara utan den allra ringaste grund. Och ehuru många av järnvägsresorna kanske strängt taget icke äro så absolut behövliga, i det de ofta företages även för tillfällig rekreation eller för nöje, hör man aldrig talas om att våra järnvägar äro att räkna som lyx.
Det var maskinkraften i förening med möjligheten att i järnvägsspåret koncentrera bärande material av stor styrka, som gav järnvägarna deras övertag över vägarna, vilka senare nedsjön.ko i betydelse för att nu åter i dessa tider, sedan maskinkraften anbringats även å vägfordonen, genomgå en sannskyldig renässans.
Vid järnvägarna har utvecklingen av de två integrerande delarna, fordonet och banan i stort sett hållit jämna steg. Oetta kan däremot ingalunda sägas vara fallet beträffande motsvarande delar av våra vägar, där utvecklingen av motorfordonstrafiken, i avsaknad av en det hela överblickande och sammanhållande organisation, nu i regel går långt löre och jämförelsevis självständigt i förhållande till vägarna, allt till stor ekonomisk förlust beträffande såväl tordon och trafik som vägar.
Man vill just nu på åtskilliga håll såväl här i landet som i en del av våra grannländer göra gällande, att mo-
41.2
torfordonen till stor del äro att hänföra till en lyx, som bör stävjas. Otvivelaktigt ske här och var missbruk på detta område, men med vilka praktiska medel tror man sig kunna stävja dessa? För övrigt torde nog de ekonomiska lagarna även härutinnan komma att tala sitt tydliga språk.
Antalet motorfordon i vårt land befinner sig trots den nuvarande ekonomiska depressionen som bekant i en utomordentligt stark och alltjämt stegrad tillväxt. Vi hava f. n. mellan 50 och 60 tusen motorfordon, men all erfarenhet från utlandet säger oss tydligt att detta blott är den allra första början; icke otroligt hava vi inom utgången av de närmaste 10 åren att räkna med sammanlagt mellan 100 och 200 tusen sådana fordon. Till belysande härav kan nämnas att Wisconsin, en av de inre av Nordamerikas förenta stater med c:a 2,5 mill. invånare, en typisk jordbruksstat, men även med rätt kraftigt utvecklad industri och såväl härutinnan som i avseende å klimat, folkmängdstäthet, befolkningens ursprung m. m. i mycket liknande vårt land, redan nu har c:a 400 tusen motorfordon, motsvarande ett sådant fordon ä var sjätte invånare. De huvudegenskaper, som där givit motorfordonet dess utomordentligt starka spridning bland alla folklager och ej minst bland jordbrukare och bättre situerade arbetare, och vilka egenskaper äro dess hastighet och förmåga av individuell rörelsefrihet, skola otvivelaktigt till fullo komma att göra sig gällande även i vårt land.
Oaktat sålunda antalet av våra motorfordon ännu måste anses jämförelsevis litet är dock omöjligt bestrida, att deras kraftiga åverkan på ett stort antal av våra viktigare vägar redan nu är fullt tydlig samt att de senare bl. a. på grund av frånvaron av ett rationellt vägunderhåll mångenstädes synas gå sin förstöring till mötes. Dessutom lämnar trafiksäkerheten å våra vägar f. n. mycket övrigt att önska. Beklagliga olyckshändelser höra ju till ordningen för dagen; i många fall äro desamma mer eller mindre självförvållade, i andra att hänföra till bristfälligheter hos antingen vägarna eller ock de organisationer, som handhava övervakandet av gällande trafikbestämmelser.
Det torde vara i känslan av det ohållbara i den situation, som nu allt påtagligare börjar upprullas, som kommunikationsministern, sedan regeringens vägförslag fallit vid 1922 års riksdag och därefter gjorda ansträngningar att sammanjämka de divergerande meningarna misslyckats, sammankallat en vägkonferens i Stockholm den 1 5 och 16 ds. Till överläggningarna vid densamma hava inkallats samtliga landshövdingar, representanter för vägoch vatteribyggnadsstaten och vägstyrelserna samt andra intresserade, bland dem Svenska teknologföreningen.
Därvid är bl. a. meningen dryfta frågan om de åtgärder, som i avvaktan på en mera allmän samling kring ett förnyat väglagförslag, inom ramen för nuvarande väglagstiftning kunna vidtagas för att främja ett godt vägunderhåll. Helt naturligt kommer därvid det för hela vägfrågan
Källa: Internet Archive ·