Teknisk tidskrift 1923

i nov. 1923

ALLMANNA AVDELNINGEN

343

I allmänhet företagas studieresorna av yngre ingenjörer, 3r \ilkas framtid och utsikter det efter avslutade tekniska tudier är av stort värde att hava gjort en utländsk studierå. Jag vill emellertid nu med tanke på vikten av att tudieresorna bli fruktbärande påpeka att många av dessa tipendiater komma ut alldeles för »gröna». De hava arit alldeles för litet i beröring med praktisk verksamhet ch hava icke ställts inför några problem, som klargjort jr dem, vad de speciellt skola studera vid en utlands- 2sa, utan de resa ut mer på måfå. Deras utlandsresa lir därför mera ett led i en teknisk allmänbildning inom psp. fack. Värdet av denna allmänbildning vill jag icke nderskatta, men behållningen bör bli något mer än enart teknisk allmänbildning. Jag är böjd för att det borde ättas upp som en allmän fordran för erhållande av stiendium, att minst ett par tre år av väl meriterad praksk verksamhet låg emellan de avslutade studierna och tlandsresan.

I nder denna tid kan den unge ingenjören hinna få lart för sig att »det här är ett område som särskilt itresserar mig, och som jag skall söka bygga min framd på», och när han hunnit så långt är det tid att börja lanera för en studieresa. Det gäller därvid ett göra lart för sig så ingående som möjligt, vad man skall stuera och att sedan planlägga resan så, att den kommer tt motsvara ändamålet.

I och för planläggningen vill jag påpeka, att som förållandena nu äro, kan man icke ange några bestämda igar för erhållande av informationer. Det ligger emellerd nära till hands, att Svenska teknologföreningen, Industri- »rbundet och Ingenjörsvetenskapsakademien skulle kunna mna en del råd och upplysningar just beträffande denna unkt. De fack, som äro så stora, att de äro represenrade av särskilda organisationer, böra kunna stå till inst genom dessa. De egna relationerna eller de som :n firma har, hos vilken ingenjören är anställd, tager g för givet, att de bli utnyttjade i full utsträckning.

I detta sammanhang skulle jag vilja framhålla önskirdheten av, att den unge ingenjören redan under sin udietid, och da lämpligen i slutet av densamma, genom t par föreläsningar blir insatt i de spörsmål, som samanhänga med företagandet av en studieresa, dels pla- ;ring och i övrigt de spörsmål, som här behandlas.

Arkiv för reseberättelser.

För planläggningen av resan skulle det förut föreslagna kivet bliva av stor nytta. Genom studiet av föregående ipendiaters reseberättelser kan den stipendiesökande er-Ula upplysningar om, var tillfällen till studier kunna eruda sig och kanske även få uppslag eller finna en del mat av värde för studiernas planering. Det skulle sä- .‘rt vara önskvärdt, om arkivet därjämte kunde stå till inst med adresser till våra utrikesrepresentanter och till enska ingenjörsföreningar i utlandet. Dessa senare hava imligen på en del håll, särskilt i New York, nedlagt ycket och i hög grad förtjänstfullt arbete för att hjälpa enska ingenjörer till rätta i div. angelägenheter. Kanske en arkivet skulle kunna lämna adresser till firmor, som studiesyfte kunna vara lämpliga att besöka liksom även lka platser, som äro stängda för studerande.

I detta hänseende är som bekant förhållandena mycket ika icke blott för olika länder utan även för olika fack. Många möjligheter till studier bli stängda på grund av t en del firmor absolut vägra främlingen tillträde. Såina förhållanden påträffas icke enbart i de mindre län- *ma utan även i de stora industriländerna, ja t. o. m. Amerika, där annars den »öppna dörrens politik» tillmpas inom industrien.

Jag erinrar mig, hurusom för några år sedan inom en

större facklig organisation i Förenta staterna framkom förslaget, att man av varje studiebesökare (förslaget riktade sig speciellt mot européer) skulle avfordra en förklaring om reciprocitet betr. studiebesök, att alltså den studerande skulle förklara att den firma, han representerade, vore villig att mottaga studerande hos sig.

Förslaget, som utsändes till ett 50-tal bemärkta firmor, vann på många håll genklang men stötte även på motstånd. Huruvida det senare ledde till något definitivt ställningstagande inom nämnda fackgrupp är mig ej bekant. Det andragna exemplet visar emellertid, att möjligheterna till studier inom vissa fack kunna vara eller bli begränsade, och att de firmor, som utsända stipendiater, kanske göra klokt i att förse dem med befogenhet att förklara, att firman i gengäld tillåter studiebesök hos sig. Måhända man för att underlätta studieresorna kunde tänka sig ett utbyte av stipendiater i likhet med vad som skett inom universiteten. Förslaget eller den deklarerade beredskapen skulle i alla händelser visa vår goda vilja! Man får ej förbise, att dessa kanske ofta påkommande studiebesök hos vissa firmor, även om de kunna vara en källa till en del för firmorna värdefulla upplysningar, förorsaka icke så litet besvär.

Arbetet med studieresans placering bör, sedan det är klart vari resan skall ställas, inriktas på uppgörandet av en lämplig resroute, som naturligtvis bör läggas så, att den omfattar de tilltänkta orterna utan att resor behöva göras fram och tillbaka men även så, att en logisk följd i studierna kan uppnås. Att avvikelser ifrån ett sådant schema kunna vara befogade eller under själva resan kunna visa sig ändamålsenliga, bör icke vara anledning att icke uppgöra en resplan.

Så gäller det att avgöra, hur man lämpligast skall studera under resan. Det finnes ju olika sätt härvidlag, och vilket som skall väljas, är icke en smaksak.

För den unge ingenjören, som håller på att lägga grunden till sin bana, anser jag det vara det förståndigaste att söka anställning och själv deltaga i arbetet på de ställen, där något finnes att lära. Denna väg är tidsödande men grundlig.

Den snabbare men också den mera ytliga utvägen är det rena studiebesöket. Det kan icke rekommenderas den unge ingenjören, åtminstone icke förrän mot slutet av studieresan men blir däremot den naturliga formen för senare studieresor, då det kan vara tillräckligt att få kasta en blick på vissa anordningar eller metoder.

Den förra formen kräver ju att ingenjören är så pass yrkesutbildad, att han kan taga anställning som arbetare eller ritare i sitt fack. Det kan ju stundom hända, att man i brist på möjligheter att få anställning som yrkesarbetare får nöja sig med att bli handtlangare, och det går att studera som sådan också.

Vilken form för studierna man än väljer, måste vissa förberedelser göras, för att man icke under resan skall förspilla dyrbar tid.

Själv har undertecknad varit med om att under ett par tre veckors tid springa till en » Arbeitsnachweis» i Berlin för att få plats som gjutare i något av stadens gjuterier, därför att jag icke varit förtänksam nog att på förhand underlätta erhållandet av den första platsen. Sedan jag väl erhållit den gick det lätt att byta plats och komma till gjuterier på andra platser i Tyskland. Förhållandet upprepades i England, men jag kunde då icke göra mig förebråelser, ty jag ägde inga förbindelser med gjuterikretsar i det landet.

Det bör emellertid framhållas, att alla möjligheter, som kunna stå till buds, böra utnyttjas för att underlätta erhållandet av den första anställningen. Arbetsbetyg, rekommendationer och övriga papper av värde böra givetvis