Sida 201
9. Konflikter med Aftonbladet, Saint-Simonismen och C. J. L. Almqvist
SNELLMAN OCH ALMQVIST.
201
kall beundran för författaren, utan värme för händelser eller personer.»
Kritiken var egentligen mera välvillig än elak. Men, detta oaktadt, sårade den Almqvist. Knappt hade storhertigen i Aftonbladet rest, då tillförordnade chefen utmanade fienden. Han skref några sarkasmer mot sin granskare Snellman, »som, oaktadt han stundom uttrycker sig litet omotiveradt och hans framställning ofta genom bristen på skäl kan hafva en viss ihålighet i fysionomien, dock alltid är en snäll man.» Fyra dagar senare svarade man i Freja, uppenbarligen retad af detta hånfulla yttrande. Dock var det ej så mycket sjelfva ordalagen, som sårat. Bakom hela affären låg nämligen ett bref, skrifvet till August Blanche eller till Snellman af Almqvist med anledning af kritiken öfver Gabrièle Mi-manso. Brefvet är icke qvar och finnes ej refereradt; sannolikt innehöll det en hotelse om hämd, rent personlig hämd mot Blanche eller mot Snellman, ty, säger Blanche i genmälet i Freja, »herr Almqvist känner, hvilka skriftliga skäl Frejaredaktionen kan ega att sätta utfallet i Aftonbladet mot nämde författare (Snellman) i sammanhang med sagde recension. Red. vill dock hoppas, att detta herr Almqvists försök må vara det sista under hans regemente i Aftonbladet.»
Varningen i artikeln togs icke ad notam. Almqvist svarade med sin vanliga ironi, och Blanche, den häftige och uppbrusande Blanche, skref följande ord på första spalten i Freja: »Sara Widebeck, den bekanta glasmästardottern, som
J. V. Snellman.
Källa: Project Runeberg ·
