Sida 200
9. Konflikter med Aftonbladet, Saint-Simonismen och C. J. L. Almqvist
200 KONFLIKTEK MED C. J. L. ALMQVIST.
enligt novellen, kastar sig i Norrström, men räddas af en ung man och två ädla gensdarmer. Hjeltinnan, som fått i arf sin mors »sedliga ideer», ville ej låta viga sig vid den man, som hon älskade, hvarför hon sökte döden i Norrströms böljor. »Månne jag gjorde rätt, som drog upp henne?» tänker räddaren. »Man bör alltid ha en särdeles respekt för alla, som göra sig till offer för en storartad idé, offret och idén må bära sig hur bakvändt åt som helst. Emellertid har jag satt till en spritt ny svart klädning på den kuppen, — — och kanske får jag mig en fråssa till på halsen, och hvad har jag för det? Jo, på köpet kanske det faller den älskvärda oskulden in att vid tjenligt tillfälle lägga en bit arsenik i biffsteken åt mig, för det jag hindrade henne att dö.»
Här finna vi en ny, halft förtäckt utmaning, denna gång skrifven af redaktörers egen hand. Nu börjar nämligen den personliga oviljan spela en liten roll i fäktningarne med Almqvist. Denne hade försökt att innästla sig hos Bergvall, dock, såsom det påstås, utan allt resultat. * Blanche, som var invigd i sin rivals klena affärer och kände hans stora makt att snärja och dåra folk, såg icke denna illistiga taktik utan harm. Han kände sig äfven kränkt af Almqvists spioneri på hans egna och hans familjs lefnadssätt och förhållanden. Dessutom egde de ingen enda beröringspunkt, ingen sympati, intet band, ingen vänskap. Den ene var en öppen och ljusälskande natur, den andre mera gåtfull, inbunden och grubblande. Ingendera försökte eller åtrådde ett närmande.
Troligen är allt detta personliga orsaken till att Blanche i Sara Widebeck frambringar en pamflett. Troligen är det allt detta personliga, som drifver honom, då han i lilla Freja 1842 öfveröser sin fiende med sarkasmer och glåpord, hvilka slutligen leda till det beryktade dådet.
Under 1841 är allt ännu lugnt. Först i slutet af året innehåller Freja en skämtsam recension öfver Gabriele Mi-manso. Denna bok underkastas en ytterligare granskning, då Snellman i april 1842 åter griper till pennan och skrifver följande: »Man öppnar boken, läser, retas, förvånas och hinner hastigt slutet, — men man lägger den ifrån sig med
* Ridderstad uppger emellertid, att Almqvist lyckades förskaffa sig ett lån å tre tusen riksdaler hos Bergvall.
Källa: Project Runeberg ·
