Sida 84
Krut ...
1500-talet) att rätta kornstorleken efter kalibern, och den vexlade mellan korn mindre än hampfrön och sådana af ärters storlek. Detta frångicks dock i 1686 års förordning, enligt hvilken krutkornen skulle hafva en hasselnöts storlek. De mest berömda krutbruken vid denna tid voro de i Danzig, Lissa, Ath och Bremen. Numera äro de förnämsta krutbruken i Sverige Åker och Torsebro, i Norge Skars, i Ryssland Ochta, i England Waltham Abbey (för jagtkrut firman Curtis et Harvey), i Tyskland Spandau, Hamm samt Krupps och Heidemanns, i Belgien Wetteren, uti Italien Fossano samt i Frankrike Le Bouchet.
Transport af krut från en plats till en annan bör ske med stor försigtighet. Krutkärlen böra, väl tätade, packas stadigt. Fordonen skola täckas och bevakas enligt särskilda föreskrifter samt, i Sverige, föra en röd flagg. På jernväg transporteras krut och explosiva ämnen på särskilda tåg, "kruttåg". Äfven för kruttransport på fartyg gälla åtskilliga föreskrifter, och fartyg, på hvilka krut transporteras, skola på fockmasten föra en röd flagg. H. W. W.
Krutdurk, sjöv., det rum i ett krigsfartyg, hvarest krutet förvaras. Krutdurken är vanligen belägen akterut och längst ned i fartyget. För eldfara äro alla möjliga försigtighctsmått vidtagna. Sålunda är hela durken invändigt beklädd med zink. Ingen får dit inkomma med ljus eller jernbeslagna skor eller medhafvande knifvar och andra jernsaker. Golfvet är belagdt med tjocka hudar, med hårsidan uppåt, och durken upplyses utifrån (se Blysa). Till ytterligare säkerhet går ett rör, försedt med kran, från krutdurken ut i sjön, så att durken när som hälst kan fyllas med vatten. Å större fartyg finnas stundom två krutdurkar, en för- och en akterut. Nycklarna till såväl krutdurkar som kranar förvaras af sekonden (chefens närmaste man). L. H.
Krutkammare l. laddningsrum, artill., kallas i ett eldvapen den för krutladdningen afsedda delen af loppet (se Kanon), som äfven i refflade pjeser är utan refflor. I mörsare äro krutkamrarna ofta mindre än den öfriga utborrningen samt dels cylindriska, dels stympadt koniska. H. W. W.
Krutkonspirationen (Eng. Gunpowder plot) kallas en sammansvärjning, som några fanatiska katoliker i England ingingo 1604 med syfte att spränga konung Jakob I, hans ministrar och parlamentets medlemmar i luften samt derigenom bana väg för en mot katolicismen gunstig styrelse. Hufvudmännen för komplotten voro Robert Catesby, planens egentlige uppfinnare, och Thomas Percy. Man hyrde en i sjelfva parlamentsbyggnaden, midt under öfverhusets sessionssal belägen källare och ditförde krut i mängd. Den 5 Nov. 1605 skulle parlamentet sammanträda, och en af de sammansvurne, Guy Fawkes, åtog sig att i det gynsamma ögonblicket verkställa antändningen. Men de sammansvurnes begär att rädda katolska parlamentsledamöter från en säker död bragte det hela om intet. Tio dagar före parlamentets öppnande mottog den katolske lord Mounteagle ett anonymt bref, hvari han varnades för att infinna sig vid tillfället; och vid en undersökning, som med anledning deraf verkställdes aftonen d. 4 Nov., påträffades krutfaten. Vid samma tillfälle greps Fawkes. De öfrige deltagarna flydde från London till landsbygden, der några, bland dem Catesby och Percy, stupade under ett förtvifladt försök till motvärn, andra åter tillfångatogos. Alla fångarna dömdes till döden samt afrättades (utom Fawkes) d. 30 och 31 Jan. 1606. Två månader senare blef jesuitordens högste medlem i England, Henry Garnet, anklagad för att hafva egt vetskap om den tillämnade ogerningen. Han och Fawkes afrättades d. 3 Maj 1606. En strängare behandling af katolikerna i England inträdde efter denna konspiration. Till åminnelse af dess lyckliga upptäckt bestämdes, att offentlig tacksägelsegudstjenst skulle hållas årligen d. 5 Nov. Påbudet derom egde kraft i mer än två århundraden, och ända in i senaste tid firades "Guy Fawkes dag" med ett slags festligt folkupptåg (se Fawkes).
Krutmalm, geol., en art s. k. sjömalm (se d. o.).
Krutmejer, David, öfversättare och konstsamlare, född i Ystad d. 6 Mars 1778, blef 1810 protokollssekreterare i krigsexpeditionen och 1816 förste expeditionssekreterare samt fick 1829 kansliråds titel. Död d. 29 Sept. 1854. Under de första årtiondena af detta årh. öfversatte och bearbetade K. en mängd böcker för barn och ungdom. Till ett erkännande af hans förtjenster om en sund och språkren ungdomsläsning samt för hans medarbete i ett svensk-franskt lexikon tilldelade honom Svenska akademien 1806 Lundbladska priset. K. var egare till den största kopparsticksamling, som någon svensk egt; denna inköptes 1851 af riksdagen för K. bibliotekets räkning och införlifvades 1867 med Nationalmuseets samlingar.
Krutprobering l. krutprofning kallas den undersökning af såväl fysiska som kemiska egenskaper, hvilken det färdiga krutet undergår, innan det antages till bruk. Dessa undersökningar försiggå före den slutliga hopblandningen (se Kruttillverkning) ett par veckor efter de föregående operationerna med krutsatsen. Dervid skola krutets sammansättning, bearbetning och verkan i eldvapen undersökas. I Sverige tillverkas med största möjliga noggranhet ett s. k. normalkrut, med hvilket de finkorniga krutsorterna jämföras. Hvad beträffar krutets sammansättning, undersökes på kemisk väg om beståndsdelarna ingå i riktiga proportioner samt äro tillräckligt rena. Vanligtvis sker dock denna undersökning efter råämnenas raffinering. Krutets bearbetning öfvervakas under tillverkningen af den vid krutbruket kommenderade besigtningsofficeren, som derjämte underkastar det färdiga krutet flere prof. Slutligen undersökes dess verkan i de eldvapen, till hvilka det skall begagnas, antingen vid bruket eller, om detta ej låter sig göra, på någon skjutplats. Vid denna undersökning, i synnerhet i sista fallet, bör afseende fästas vid att krut äfven med den mest omsorgsfulla
Källa: Project Runeberg ·
