Stjernverlden

10

hastighet i sin dagliga rörelse, d. v. s. i sin rörelse kring himmelsaxeln. En stjerna, polstjernan, är belägen mycket nära himmelens nordpol och får derför naturligtvis knappast någon märkbar rörelse. De stjernor, som gå i himmelsekvatorn, ha den största hastigheten, ty de ha under loppet af ett dygn att göra ett hvarf i den stora cirkeln E Q. För en annan stjerna, som går helt nära polen i den lilla cirkeln 1 . . . 2, blir hastigheten betydligt mindre.

Emedan solens ljus om dagen förtager stjernorna deras ljus, så är man i vanliga fall icke i tillfälle att under hela dygnet följa en viss stjerna i hennes lopp på himlahvalfvet. Eljest skulle man lätteligen märka, att vissa bland stjernorna alltid äro öfver horisonten, under det att andra blott vissa tider höja sig öfver denna. Med ledning af figuren är det lätt att utreda detta förhållande. Stjernor som gå exempelvis i cirklarna 1 . . . 2 eller 3 . . . 4 måste ständigt kretsa öfver horisonten rundt om polen och ha derför ej någon nedgång, altså ej heller någon uppgång. Sådana stjernor kallas circumpolar-stjernor. Går någon stjerna i cirkeln 5 . . . N, så måste hon i sitt lopp nätt och jemt vidröra horisonten i norr. Den åter, som går i cirkeln 7 . . . 8, har denna sin bana belägen delvis under horisonten i norr; stjernan har således en nedgång på den vestra sidan af himmelen och en uppgång på den östra. Denna stjerna måste vara under horisonten en mindre del af dygnet, t. ex. 7 timmar, och uppe en större del deraf, eller 17 timmar, ty detta framgår af den proportion, i hvilken horisonten skär stjernans parallelcirkel. För en stjerna i ekvatorn blir dagbågen OEV "lika stor med nattbågen VQO; hon är derför uppe 12 timmar och nere under horisonten 12 timmar samt får sin uppgång precis i öster och nedgång i vester. Antages åter en annan stjerna gå i parallelcirkeln 11 . . . 12 på södra sidan om ekvatorn, så är hennes dagbåge mindre än nattbågen. Hon är derför öfver horisonten mindre än 12 timmar och under densamma mera än 12 timmar. Om slutligen en stjerna rör sig i bågen S . . . 14 eller ännu längre i söder om ekvatorn i bågen 15 . . . 16, så går hon hos oss aldrig upp öfver horisonten och blir derför här ständigt osynlig.

Om sommaren går solen norr om ekvatorn, och derför ha vi då långa dagar och korta nätter; om vintern går hon