Stjernverlden

11

söder om densamma, hvarför då i stället dagen är kort och natten lång.

Vi återkomma längre fram till ett fullständigande af framställningen om stjernornas dagliga rörelse. För vårt närvarande ändamål är det nog att hafva konstaterat, att just på detta sätt synas stjernornas rörelser vara beskaffade och att äfven just så skall det hela te sig, om jorden i stället rullar kring sin axel. En dubbel förklaring synes först här vara möjlig, men man öfvertygar sig lätt, att föreställningen om att himmelen i verkligheten går rundt om jorden leder till en stor mängd orimliga förhållanden, hvilka deraf skulle framgå såsom följd. Med äfven den ringaste insigt uti mekaniken inser man lätt orimligheten af en sådan anordning, att stjernorna skulle gå rundt om — icke jorden sjelf — utan hennes förlängda axel. För öfrigt är jorden till sin storlek en i jemförelse med flertalet synliga stjernor ganska oansenlig verldskropp, och likväl skulle dessa större himlakroppar kretsa kring den lilla jorden!

Till de direkta bevisen för jordens rörelse kring axeln höra de båda följande:

Jorden är, som förut blifvit visadt, en i det närmaste klotformig kropp. Likväl visa de uppmätningar, man företagit sig, att detta icke strängt taget är förhållandet, ty hon är, som man säger, »afplattad» vid polerna. Detta uttryck bör icke förstås så, som skulle jorden vara klotformigt afrundad öfver allt, utom vid polerna, der hon är tillplattad, utan detsamma bör tagas i den meningen, att kullrigheten är mindre vid polerna. Nogare angifven är jordens form en s. k. rotations-ellipsoid, d. v. s. att, om jorden tänkes skuren med planer, de afskärningar, som äro parallela med ekvatorn, bli cirklar, men de som gå genom polerna (således meridianerna) bli ellipser. Sättet för denna afplattnings uppkomst förklaras genom det följande och utgör ett af de åsyftade bevisen för jordens rotation. Visserligen synes det oss, som vandra på den fasta jordytan, att hela jordkroppen måste vara i samma fasta tillstånd. Men vissa tecken tyda derpå, att — såsom åtminstone somlige förmena — jordens inre skall vara i ett smält flytande tillstånd och blott hennes yta fast. Dermed må för öfrigt förhålla sig huru som helst; man är dock allmänt ense derom, att jorden, så väl som öfriga