Sida 12
Dagliga rörelsens fenomen
12
himmelskroppar, i ett tidigare skede i sin utveckling till det nuvarande tillståndet varit flytande eller af en sådan beskaffenhet, att hon kunnat ombilda sin form efter de på och inom henne verkande krafterna. Hufvudsakligen verkade inom henne tyngdkraften, hvilken ordnade de särskilda ämnen, som sammansätta jordkroppen, i särskilda lager, symmetriskt belägna kring den gemensamma tyngdpunkten, och det hela antog formen af ett klot. Men då jorden verkligen icke är klotformig, utan afplattad, så bevisar detta tillvaron af en rotation, ty i den tid, hvarom här är frågan, ombildade sig jorden under inverkan af den af rotationen uppkomna utslungande kraften (centrifugalkraften). Härigenom häfde sig ekvatorn upp öfver sin förra nivå, och ett deremot svarande insjunkande öfver polerna blef äfven en följd.
Det andra här åsyftade beviset erhålles genom ett lätt anordnadt experiment, kändt under benämningen Foucaults pendelförsök. På en lång, fin, hårddragen metalltråd upphänges ett lod, om några kilograms vigt, från taket i ett högt rum, så att lodet fritt kan svänga fram och åter som en pendel. Denna sättes försigtigt i svängning, så att den ej har en skefvande gång, och man lägger märke till svängningsplanets riktning. Efter ganska kort tid — en fjerdedels eller en half timme — märkes ganska väl, att denna riktning har ändrat sig så, att planet vridit sig (för invånare på den norra jordhalfvan) i samma led som visarne gå på ett ur. Denna vridning är endast skenbar, lika väl som stjernhimmelens, ty svängningsplanet sträfvar att bibehålla en oförändrad riktning, och jorden vrider sig sjelf i motsatt led till den, i hvilken pendelns svängningsplan synes ändra sig. Äfven vridningsvinkelns storlek för en viss tid, (för t. ex. en timme) stämmer väl öfverens med den genom räkning härledda.
Vi ha nu en så fullständig insigt om jorden i hennes egenskap af verldskropp, att vi för de fortsatta undersökningarna hafva en säker bas att utgå ifrån. Låt oss nu göra bruk af densamma för att först draga närmare slutsatser om de skenbara rörelserna på himlahvalfvet och äfven för bestämning af jordens storlek.
Ett ställes belägenhet på jordytan bestämmes som bekant genom angifvandet af dess geografiska bredd (lika med
Källa: Project Runeberg ·