Stjernverlden

41

bart samband, men i de flesta fall torde resultaten varit endast en »lek med siffror» utan motsvarande fysisk innebörd.

Till hvad vi ofvan nämnt om solfläckarne böra vi tillägga, att de i allmänhet för ögat te sig såsom fördjupningar i solytan.

Solfacklor. Den andra af de formationer vi omnämnde på . solytan är facklorna. Likasom fläckarne äro mörka partier af ytan, äro facklorna ställen af solytan, der ljusintensiteten är större än i omgifningen. De äro ej så lätta att varseblifva som fläckarna, men förete för öfrigt nära samma

Fig. 5. Solen med facklor.

egendomligheter i sitt uppträdande som dessa. I allmänhet äro de talrikast i trakten af solfläckarne, samt synas bäst i närheten af kanten.

På de ställen, der hvarken facklor ej heller solfläckar äro synliga, företer solen likväl ingen jemn yta. Vid starkare förstoring märker man att solytan består af ett slags nät af mörkare och ljusare punkter, som man kallar granulationer. Man har liknat dem vid risgryn, pilblad o. s. v.; mest träffande torde vara att jemföra dem till utseendet med höga, »ulliga» sommarmoln.

De nu beskrifna tre formerna motsvara i hufvudsak de olika klasser af formationer, som man kan varseblifva