Stjernverlden

77

rymden påträffar en svärm kroppar, som röra sig i nära parallela banor, så måste dessa kroppar vid passagen genom vår atmosfer för en åskådare på jordytan synas likasom utstråla från en och samma punkt, alldeles som i en allé de parallela raderna af träd synas kovergera mot en bestämd punkt i fjärran. Radiationspunktens tillvaro är således en naturlig följd af perspektivet.

n\

Fig. 23. Stjernfallens radiationspunkt.

Om nu det stora stjernfallsregnet, som observerades af Humboldt 1799, och sedan ånyo visade sig 1833, härrör från meteorer, som röra sig i samma bana som de vanliga novembermeteorerna, måste de hafva samma radiationspunkt som dessa, d. v. s. synas komma från stjernbilden Lejonet. Redan vid 1833 års stjernfallsregn hade man också lagt märke till detta, och en ytterligare bekräftelse erhöll man år 1866. Natten mellan den 13 och 14 November detta år fick man i Europa tillfälle att bevittna det bebådade stjernfallet, som uppträdde med en prakt, som öfverträffade alla förväntningar. Man kunde nu också med stor noggrannhet bestämma radiationspunktens läge.