Sida 341
TJÄDER OCH ORRE. 341
))Grå åt venster och håll skarp utkik», ropade jag; »här finns vildt.» Tre orrar flaxade npp. Men tre jägare, stående midt emot h varandra, voro alltför många; vi skämde bort jagten för oss, och fastän vi alla sköto, var det blott en fågel, som föll, till bekräftelse på den gamla regeln, som jag troget håller på: »ju flere jägare, dess mindre vildt.»
Det var Mr Fred. 'W. Stoddard och Mr Oscar Lindberg. Mr Stoddard eger den sällsynta förmånen att vara en svensk-amerikansk skotte, ty han har full rätt att räkna sig till alla tre nationaliteterna, och Mr Lindberg är en svensk-amerikanare och en gammal vän, med hvilken jag varit på jagt i Maine's urskogar för tjugu år sedan.
Yi hade åkt ut tillsammans på morgonen, sedan skilts åt och jagat på olika håll, tills vi nu, efter af tal, möttes för att frukostera vid Ekenäs' gård. Mina vänner hade fått ett par orrar hvar, och en stor tjädertupp, en broder till min, hängde ned utefter Oscars rygg.
Men först måste jag doppa mig i sjön. Som vattnet var djupt ända intill stranden, så hoppade jag bums i. Jag hade icke tagit mer än några simtag, då jag kände, huru vattnet rörde sig bakom mig, liksom om fiskar summe med rask fart tätt intill mig. Jag sam raskt på för att komma undan dem, då jag kände två starka slag på ryggen. Store Gud, kan det finnas odjur i denna bergssjö? Jag vände mig skyndsamt om, och då var Nero strax efter mig. Den trogne hunden hade tydligen summit ut för att rädda mig från att drunkna. Jag skrek åt honom, stänkte vatten på hans nos, och gaf honom det ena skymf ordet efter det andra, innan jag kunde få honom att lemna mig och simma tillbaka till stranden, där han satt drypande af vatten, en bild af olycka och fÖrtviflan, tills jag kom upp ur sjön.
Mina kamrater hade lånat ett bord på gården och på det uppdukat frukosten i den vida inkörsporten på ladans skuggsida. Herre Gud, hvad den frukosten smakade godt! Bergsluften, den långa vandringen på de Ijungbeväxta höjderna, badet i sjön, allt detta samverkade till att krydda vår spis så härhgt, som världen någonsin känt från Adam till våra dagar. Och hvilken skön siesta efteråt, då vi lade oss ned i höet och sprakade om morgonens äfventyr.
Källa: Internet Archive ·
