Sida 342
342 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
Det var sent på eftermiddagen, då vi gåfvo oss i väg igen. Nu skulle vi jaga efter de två orrar, som vi bommat på. Mina vänner gingo för att söka upp den fågel, som Hög åt höger, medan jag knogade uppför sluttningen efter den, som försvunnit öfver bergshöjden. Kommen halfvägs upp stannade jag för att hvila ut, och då jag vände mig om, fick jag se en härlig syn. Långt nedanför mig sökte Walli, och Oscar gick tätt efter, uppmuntrande sin unga pointer att avansera. Ett bösshåll framför vid ett gärdesgårdshörn stod Mr Stoddard, med spändt gevär, uppmärksam och redo. Inom ett ögonblick ser jag, hur fågeln lyfter under nosen på Walh och flyger rakt i ansigtet på Stoddard. Denne låter orren passera, men nu synes ett rökmoln, fågeln faller ner, och Walli rusar fram för att apportera, innan sent omsider smällen ljuder i mitt öra.
Då vi kommo upp på bergskammen, fann Nero den fågel, som vi sökte, och jag fick nätt och jämt tid till ett slängskott, då den försvann öfver krönet. Jag sände åstad Nero för att söka i dalen bakom, men ett ögonblick efteråt stack hans hufvud upp öfver det branta krönet med orren i de röda käftarna.
Vi påträffade icke något mera vildt den dagen, men voro nöjda med hvad vi fått. Tre tjädrar och tio orrar, allt tillsammans vägande öfver två och ett hälft pund, kastades på jagtvagnen, och med våra hundar inbäddade i det varma höet bakom oss åkte vi i rask fart hemåt öfver halfannan mil.
Oscar och jag höllo vid hans beqvämt inrättade landtgård. Lindas. Där utbytte vi i hast våra jagtka vajer mot frack och hvit halsduk, och foro vidare till Bryngelsnäs, mr Stoddards förtjusande och gästvänliga hem, och slutade dagen på ett mycket angenämt satt genom att deltaga i den stora middag, som vår treflige jagtka mrat gaf till vår ära.
Den dagen, liksom ofta annars ute på marken och hemma hos mig, kom den tanken för mig: »H varför icke införa tjäder och orre till Förenta Staterna?» Jag känner nämligen ingen bland gamla världens fågelarter, som skulle så lätt och med så stor förmån för oss låta acklimatisera sig i vårt land.
Källa: Internet Archive ·
