Sida 363
FREDRIKA B REM ER. 363
hvit som marmor, och hennes milda blåa ögon lyste af en ömhet och ett deltagande, som gjorde, att man glömde den stora författarinnan för den kärleksfulla väninnan; ja, jag skulle till och med vilja kalla henne skön, tj själens skönhet lyste fram i h varje blick.
Flickan mötte hennes välvilliga blickar med den värme, det intresse och den förhoppningsfullhet, som pläga stråla i en ungmös ögon, och när de två sålunda meddelade sig med h var an dra, tyckte jag mig aldrig hafva sett en så vacker bild af ungdom och ålderdom.
Då meddelandet var slut, föreställde fröken Bremer mig för sin unga vän, fröken Nilsson, och strax därpå tog jag af sked.
Några dagar därefter var jag på en liten tésupé hos Fredrika Bremer. Tio till tolf personer voro samlade där. Fröken Bremer mottog mig med det behagliga småleende, som tycktes vara en del af hennes väsen, och presenterade mig för alla gästerna i tur och ordning. Där var en gammal professor, »mycket litterär», h viskade värdinnan till mig; en svensk adelsman, ett nygift par, en ung vacker landsförvist polack med blixtrande ögon, några äldre damer och' en ung engelska med själfull blick, dotter till Mary Howitt, och som bodde hos fröken Bremer samt höll på att lära sig svenska för att en dag kunna efterträda sin moder och gifva oss perlor från norden.
Denna técirkel var en af fröken Bremers vanliga aftonmottagningar, hvilka hon gaf hvarje vecka under vinterns lopp för utländingar, som vistades i den svenska hufvudstaden; och kom någon amerikanare till staden, fick författarinnan till »Hemmen i Nya Yerlden» genast reda därpå och inbjöd honom till sitt hem i norden.
Efter en stund tog fröken Bremer den äldsta damen vid handen, oeh vi gingo alla ut till supéen. Vi sutto vid två små bord. Adelsmannen satt till venster om värdinnan. Jag hade den äran att sitta till höger, enligt det svenska gästvänliga bruket, som, ifall en utländing är med, anvisar den förnämsta platsen vid bordet icke åt den högste i rang, utan åt den förnämste utländingen.
Källa: Internet Archive ·
