Sida 394
394 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
Naturligtvis gäller allt detta uteslutande karlar. Det Yärsta ord, som fruntimmer begagna, är »jo, pytt)), hvilket motsvarar vårt pshaw (bali). Detta ord slunga de stundom med en grimas mot hvarandra, men bruka det mycket sällan i herrars närvaro.
Innan jag slutar detta kapitel om svenska uttryck, vill jag meddela två svar, gifna af personer inom de lägre klasserna, svar, som, ehuru förskrifvande sig från en längesedan gången tid, bibehållit sig i mitt minne under det att många uttryck från folk af vida större bildning alldeles försvunnit därur.
I Göteborg knackade en gång två dalkullor på min dÖrr. De öppnade sin målade kramlåda och 'visade några vackra hårilätningar: urkedjor, armband, halsband och dylikt mera. Jag köpte några stycken och gaf dem i liqvid en sedel, som de icke kunde vexla. Som jag för tillfället var strängt sysselsatt, sade jag, antagligen något otåligt: »spring och vexla.))
»Ja», skrattade en af flickorna, som hon kilade ut ur rummet, »jag skall springa som en plockad höna.»
Hur smakade icke denna flickas svar af ladugården i hennes, hem långt borta i Dalarne! Det har roat mig, hvar gång jag efteråt kommit ihåg det.
Det andra svaret fick jag en qväll i en aflägsen svensk skogsbygd. Jag satt vid dörren till en bondstuga och betraktade aftonrodnaden, som småningom förbleknade långt borta på himlen bakom de skogklädda bergen. På sluttningen midt emot mig fanns en af rödd skogsvidd, öfversållad af hundratals stubbar. ]\Iarken var svart, och de gamla, hvitnade stubbarna sågo bleka och spöklika ut i den tilltagande skymningen. En liten flicka af omkring tolf års ålder stod bredvid mig.
»Se, Selma», sade jag och pekade på de otaliga stubbarna. »Tänk, om alla de där vore spöken och allihop komme inpå dig.»
»Ah», svarade flickan med ett småleende, »om de vore så många, skulle jag vänja mig vid dem och inte bli det ringaste rädd.»
Källa: Internet Archive ·
