Sida 395
KAPITEL XXXV.
MIDDAGAR OCH BALER.
STn enkel, hjärtlig', patriarkalisk gästfrihet genom- ^ går umgängeslifvet i norden , i förening med en ande af manlighet, som påminner om vikingarnes hjältebragder.
Om ni besöker en stad i Sverige, blir ni genast välkommen i mångens hem och härd, och så varma äro värdarnes helsningar, så många vänligheter säga de, och så artigt tacka de för den heder, som ni gör deras hus genom att infinna eder där, att ni med ens känner er fullt hemmastadd och glömmer, att ni är ))en främling i ett främmande land)).
Utan tvifvel skall den siratlighet, som herrarne ådagalägga vid sina helsningar, hos eder uppväcka både beundran och afund. Den artige svensken tager värdinnans utsträckta hand i sin, sluter ihop hälarna med en smäll, som en kavallerist, och bugar sig djupt; därpå återtager han sin raka militäriska hållning, stiger ett stycke åt sidan, slår hälarna tillsammans igen och bugar sig än en gång djupt öfver den lilla hand, som han håller i sin, samt för den till sina läppar.
Fruntimmer från det gamla modets tider och unga damer i gammalmodiga landsbygder niga ännu. I deras sätt att niga röjer sig en behaglig värdighet, som erinrar oss om menuetten och andra höf viska dansar i våra mor-
mödrars tid.
Min första erfarenhet af nigandet var en
Källa: Internet Archive ·
