Sida 129
VECKOBLAD FÖF^, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCj-l SKOLVÄNNER.
N:r 11 (A), (sas.)
STOCKHOLM, 15 MARS 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., Va år 2
kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan fi (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f. m.
Allm, tel. 60 OO.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Xiösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt ä allm, tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons l kr , dödsannons 2,5 o kr,
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
12:e årgången,
Ännu är det ej för sent
att för 1893 prenumerera pd
(Svensk (Eäraretidning,
Sveriges största och mest spridda
skoltidning.
Alla nummer från årets början kunna nämligen ännu erhållas.
Svensk Läraretidning kostar endast 3,so kr. för helt år, 2 kr. för halft dr och 1,25 kr. för kvartal (postarvodet inberäknadt). - Har medarbetare i alla delar af riket.-Läses af om kring /0,00Ö lärare, lärarinnor, organister, skolrådsordförande m. fi. - Ar allmännaste annonsblad för lediga tjänster vid folk- och småskolan. - Meddelar porträtt af märkliga skolmän i regeln en gång i månaden.
Gratis
erhålla Svensk Läraretidnings samtliga prenumeranter för 1893 ett häfte
Sånger vid folkskolläraremöten.
Fortsättningen
på med. d:r A. E. Goldkuhls artikelserie
Om det sanitära tillståndet inom Sveriges folkskollärarekår
jämte några för kåren nödiga hälsoregler
inflyter i början af 1893 års årgång.
Vare sig Ni bor i Stockholm eller i landsorten, så prenumerera på närmaste postanstalt I
12;e årgången*
Ventilationsanordning i gamla skolsalar.
En viktig skolhygienisk fråga.
»Den förnämsta af alla fordringar, som man måste ställa på skolrummen, är, att lärjungarna i dem få inandas en så frisk och ren luft, som någonsin är möjligt att åstadkomma, samt vidare, att denna luft har en jämn, lagom temperatur.»
Då nu luften i det fria innehåller 0,4 kolsyra på 1,000 delar luft, så vore det ju önskligt, att man äfven i skolsalen kunde inandas en luft af denna beskaffenhet. Alldenstund detta emellertid ej låter sig göra, har man enats om att anse l del kolsyra på 1,000 delar luft såsom högsta tillåtliga förorening af luften i skolrum.
Enligt de undersökningar, som professor Heyman år 1880 gjorde rörande luften i Stockholms folkskolor, steg kolsyrehalten i ett oventileradt skolrum till 5,36 under loppet af l timme och 20 minuter. Temperaturen steg under samma tid med 6 grader. Kubikrymden för hvarje lärjunge belöpte sig till 2,1 kbm., under det i Schweiz lagen fordrar 6,5 kbm. för hvarje lärjunge.
Då de flesta af våra folkskolelokaler än i dag sakna all ventilation och väl äro åtminstone i det närmaste lika starkt befolkade som den ofvan nämda, så skulle en undersökning af luften gifva samma sorgliga resultat.
Finnes då ingen möjlighet att råda bot på detta ogynnsamma förhållande?
Doktor Goldkuhl säger, att »hygienens fordringar på renlighet, uppvärmning och luftväxling i skolan borde ställas i främsta rummet». Om denna åsikt är riktig, hvilket vi för vår del obetingadt anse den vara, så är det i sanning mödan vardt att söka efter botemedel mot luftförskämningen i våra skolor.
I sin uppsats »Något om lungsot med särskildt afseende vid dess förekomst i Jämtland» yttrar doktor Varodell:
Så länge sommaren räcker, då dörrar, fönster och spjäll kunna vara öppna och familjen under större delen af dygnet vistas ute i fria luften, finner man hälsotillståndet vanligtvis godt, men när vintern kommer och boningsrummet tilltäppes, infinna sig sjukdomar och krämpor af flera slag, synnerligast hos barn och hos dem, som hålla sig inne, under det att de, som en stor del af dygnet föra ett rörligt lif utom hus, i allmänhet njuta en god hälsa.
Kan nu den instängda luften i hemmen hafva en sådan verkan, i huru mycket högre grad skall då icke den instängda skolluften hafva ett skadligt inflytande?
Inom lärarevärlden är man emellertid långt ifrån mera allmänt på det klara med denna fråga. Den dåliga luften ger sig icke omedelbart tillkänna såsom sådan för den, som är inne i ett rum, där luftförskämningen så småningom tilltager. När läraren efter en rast inträder i lärorummet, är väl detta i regeln utvädradt, och luften kännes ren. Intresset kommer att röra sig kring den frågan, huruvida där är varmt nog, och mera sällan skall man höra klagomål öfver förskämd luft i en skolsal, under det däremot fordringarna på uppvärmningen äro ganska högt uppdrifna. Skälet härtill är lätt nog insedt: i den förskämda luften försiggår blodets syrsättning ofullständigt, och benägenhet att »frysa» inträder såsom en följd häraf.
Kan jag ständigt hålla luften ren i min skolsal, så blir på samma gång behofvet af hög värme i densamma betydligt minskadt. Af egen erfarenhet kan jag intyga detta.
Pliktig att undervisa i den skolsal, hvars luft professor Heyman undersökt och funnit vara af den beskaffenhet, som här ofvan angifvits, såg jag mig om efter utvägar att kunna åstadkomma en anord-
