Sida 205
VECKOBLAD FÖR bÄRARE, UPPfOSTRARE OCjH SKOLVÄNNER.
N:r 17.
(591.)
STOCKHOLM, 26 APRIL 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 5,50 kr., 3/4 år 3 kr., 1/2 år 2
kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
.åväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan C (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Trätfas säkrast 10-11 f m.
Allm. tel. 6O OO.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm, tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonsprlss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigsel-annons l kr , dödsannons 2,5o kr.
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Ännu är det ej för sent
att för 1893 prenumerera på
(Svensk läraretidning^
Sveriges största och mest spridda skoltidning.
Alla nummer från årets början kunna nämligen ännu erhållas.
Svensk Läraretidning kostar endast 3,50 kr. för helt år, 2 kr. för halft år och 1,25 kr. för kvartal (postarvodet inberäknadt). - Har medarbetare i alla delar af riket.-Läses af omkring 10,000 lärare, lärarinnor, organister, skolrådsordförande m. fi. - Ar allmännaste annonsblad för lediga tjänster vid folk- och småskolan. - Meddelar porträtt af märkliga skolmän i regeln en gång i månaden.
Under 1893
kommer Svensk Läraretidning bland annat att innehålla en serie portratt och artiklar med anledning af svenska folkhögskolans 25-års-jubileum instundande november månad.
Alla p ren um eran ter
for andra kvartalet erhålla gratis ett häfte
Sånger vid folkskolläraremöten.
Kvartalspren um eran ter
torde snarast möjligt förnya prenumerationen for undvikande af afbrott i tidningens försändning.
Vare sig Ni bor i Stockholm eller i landsorten, så prenumerera på närmaste postanstalt!
Om lydnaden i den pedagogiska uppfostran
diskuterade Lunds pedagogiska sällskap vid sammanträde den 14 dennes. Inledaren,, folkskolläraren J. Franzén, anförde i hufvudsak följande:
En tid har funnits, då barnens uppfostran karakteriserades af harbarisk stränghet. Fråga är, om vi icke nu råkat in i den motsatta ytterligheten, en öfverdrifven slapphet å uppfostrarnes sida, som har till följd, att många barn inom alla samhällsklasser få uppväxa nära nog i ren tygellöshet. Det torde icke vara något sällsynt förhållande i vår tid, att barnen äro de befallande och föräldrarna de, som lyda. Under sådana omständigheter få barnen aldrig lära sig att taga tillbörlig hänsyn till andra, de tillhållas icke att kufva ett enda sinnligt begär, ännu mindre att själfva försaka något för att göra andra en god gärning. Men hvad de icke hafva lärt såsom barn, kunna de icke såsom vuxna. Vi hafva därför icke rätt att förvånas Öfver den tuktlöshetens ande, som utmärker vår tids ungdom.
Det första villkoret för att uppfostran skall kunna inverka förädlande på det unga släktet är emellertid lydnad. Angående lydnadens beskaffenhet hafva tre olika åsikter sökt göra sig gällande. Den ena påyrkar blind lydnad, så länge barnet står under uppfostrarens vård. Den andra vill aldrig veta af blind lydnad. Man skall alltid gifva barnet skäl för sina befallningar. D&s tredje är en medelväg mellan båda. Barnet kan icke under sina första lefnadsår fatta några skäl, men då det icke desto mindre bör öfvas i att handla rätt, måste uppfostraren under dessa år kräfva blind lydnad. Så snart barnets föreställningslif blifvit så utveckladt, att det kan inse sammanhanget mellan sitt eget väl och uppfostrarens befallningar, måste
dessa senare alltid åtföljas af skäl och den blinda lydnaden sålunda upphöra.
Enär mödrarna kunna öfva det största moraliska inflytandet på barnet under dess första år men ofta på grund af okunnighet om barnets kropps- och själslif begå svåra misstag, torde det vara af vikt att de erhålla tillfälle till förvärfvande af någon insikt i uppfostringskonsten. En kort fortbildningskurs för unga kvinnor i våra folkhögskolor och högre flickskolor skulle möjligen göra tillfyllest. Hvad som kräfves å skolans sida torde vara hufvudsakligen en strängare konsekvens i tillämpningen af dess lagar och föreskrifter. *
I den diskussion, som härefter uppstod, ansågos å ena sidan orsakerna till den nuvarande bristen på lydnad vara förnämligast att söka i de allmänna rörelserna och åskådningarna i tiden. Själfständig-hetskänslan vore förhärskande öfver allt och toge sig uttryck på olika sätt. Detta vore en utveckling, hvilken vi förgäfves sökte hindra. Man borde inrätta uppfostran därefter och lära barnet att lyda på rätt sätt.
Den blinda lydnaden, som skapar ett räddhågans sinne, vore icke eftersträfvans-värd hvarken i hem eller skola. Uppfostran i frihet vore det enda riktiga, ty på det sättet kunde personligheten få träda fram, och lydnaden komme då som en frukt. Sträng uppfostran sloge ofta väl ut bland flickor och illa bland gossar. Genom kärlek lyckades man i de allra flesta fall vinna lydnad.
I hela sin uppfostrande verksamhet måste både föräldrar och lärare taga hänsyn till barnets natur. Men kvinnorna, som i allmänhet hade mest att göra med barnens uppfostran, borde såväl inom de högre som lägre folkklasserna förskaffa sig någon kunskap om barnuppfostran.
Från annat håll framhölls önskvärdheten
