Sida 189
VECKOBLAD FÖR bÄRARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER.
N:r 16.
(59O.)
STOCKHOLM, 19 APRIL 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,,50 kr., 8/4 år 3 kr., */2 år 2
kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träifas säkrast 10-11 f, m.
Allm. tel. 60 OO.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt ä allm tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspris;
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigsel-annons l kr , dödsannons 2,so kr,
Annons bor vara inlämnad j
senast måndag kl. 6 e. m. för att inkomma i veckans nummer.
A n nu är det ej för sent
att för 1893 prenumerera på
(Svensk läraretidning^
Sveriges största och mest spridda, skoltidning.
Alla nummw* från årets början kunna nämligen ännu erhållas.
Svensk Läraretidning kostar endast 3,so kr. för helt år, 2 kr. för halft är och 1,25 kr. för kvartal (postarvodet inberäknadt). - Har medarbetare i af/a delar af riket.-Läses af omkring 10,000 lärare, lärarinnor, organister, skolrådsord-föranc/e m. fi. -- Är allmännaste annonsblad for lediga tjänster vid folk- och småskolan. - Meddelar porträtt af märkliga skolmän i regeln en gång i månaden.
Under 1893
kommer Svensk Läraretidning bland annat att innehålla en serie porträtt och artiklar med anledning af svenska folkhögskolans 25-års-jubileum instundande november månad.
Alla prenumeranter
för andra kvartalet erhålla gratis ett häfte
Sånger vid folkskolläraremöten.
Kvartalspren um eran ter
torde snarast möjligt förnya prenumerationen för undvikande af afbrott i tidningens försändning.
Vare sig Ni bor i Stockholm eller i landsorten, så prenumerera på närmaste postanstalt!
Innanläsning och välläsning
utgjorde ämnet för öfverläggningen vid Pedagogiska sällskapets sammanträde härstädes sistlidne lördag. Diskussionen inleddes af lärarinnan fröken Fredrique Werner. Hennes anförande var af i hufvudsak följande innehåll.
En ryktbar norsk lärare uttalade en gång såsom sin åsikt: konsten att läsa bör vara grunden för all bildning. För visso dömde han mycket riktigt, då han gaf innanläsningskonsten en så stor och djup betydelse.
Innanläsningen äger i jämförelse med skolans öfriga ämnen flera fördelar. Vanligen är man vid densamma ej bunden af några årskurser, och läraren kan därför få arbeta i modererad fart och efter eget omdöme. Vid innanläsningen är ock ett barns intelligens för öfrigt af mera underordnad betydelse. De nödvändiga villkoren för en god innanläsning: ett böjligt och klart talorgan samt ett vaket öra, skänker naturen ofta ett annars klent utrustadt barn. Lyckas man att hos en sådan lärjunge framlocka denna fallenhet, så kan man därigenom åt honom inom klassen bereda en äreställning, hvilken han eljest ej kunnat vinna, Med skicklig handledning kan ett barn med de för välläsning nödiga förutsättningarna till och med komma att öfverträffa själfva läraren. Dennes stämma, härdad i lifvets alla sträfvanden och bekymmer, skall förgäfves söka återge »lille kolargossens» vemodiga tonfall eller älfvadrottningens tröstande ord till liten pilt. Endast en mjuk, okonstlad barnastämma kan naturtroget återge sådana uttryck.
Oaktadt dessa fördelar står dock innanläsningens andliga nivå inom skolan ingalunda högre än de öfriga ämnenas, snarare tvärtom. Slå vi oss ned under en innanläsningslektion som åhörare för att njuta af ämnet, svikas vi ej sällan i våra för-
hoppningar. Ute i lifvet har hvarje person sin röst, sitt .språk. Men detta naturliga förhållande får ej råda i skolan. Där under-tryckes det genom vårt förbiseende af de individuella anlagen samt vår kärlek till det korrekta och uniformella. Lärjungarna vänjas vid att läsa med entonig stämma och få så småningom alla likadan röst. Men under detta få barnen sig en andlig lur, och deras inneboende krafter vyssjas till rö för att kanske icke mera vakna.
Inöfvandet af den mekaniska läsfärdig-heten fordrar mycket arbete, men ett arbete, som blott innebär ämnets tyngd - ej ett grand af dess lyftning. Det, som ger innanläsningen dess väckande och tändande betydelse, är dess »konstnärliga» sida, hvilken hufvudsakligen ligger i röstbehandlingen. Ett fullt tillgodoseende af denna sida kräfver hos läraren liflig uppfinningsförmåga och ett friskt framställningssätt. Metoden får ej vara stel och lärd utan enkel, naturlig och glädtig.
Knappast uti något annat ämne kännas på det högre stadiet efterdyningarna från undervisningen på det lägre såsom i detta. Skall läraren i de högre klasserna hafva någon större framgång i sitt ämne, så måste detta vara väl grundadt i småskolan. Därför är ock småskollärarinnans arbete af en så djup och ingripande betydelse.
Vid de första läsöfningarna mötes den lille nybörjaren af ett helt batteri underliga och föga omväxlande tingestar, s. k. staplar: höga och låga, öfver-, under- och dubbelböjda, med eller utan ögla. Och ur dessa staplar framkomma slutligen bokstäfverna. Hela detta stapelväsende blir för barnet bra enformigt. Nog kunde man väl däruti inlägga litet mera fantasi och lif, t. ex. genom att låta »staplarna» föreställa dörrar, klocksträngar, ringklocka och alla möjliga intressanta föremål.
Den första undervisningens mål bör vara att lära barnet »se på hur det står», att
