Sida 637
VECKOBLAD FÖR. bÅRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.
STOCKHOLM, 2O DECEMBER 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
l/i år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., */2 år 2
" kr., Ve år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen skeg
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f. m.
Allm. tel. 60 00.
Tryckt hos Iduna Tryckeri Aldiebolag, Stockholm.
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt ä allm tidningskontoret Gnst. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser) Födelse-, förlofnings- och vigselannons l kr , dödsannons 2,00 kr,
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer
SVENSK LÄRARETIDNING utsänder år 1894 sin trettonde årgång.
SVENSK LÄRARETIDNING vill framgent som hittills arbeta för den svenska folkskolans och folkbildningens höjande.^ för enhet och god anda inom lärarekaren och för förbättring af lärarnes ställning i ekonomiskt och socialt hänseende. Politiska och religiösa stridigheter äro strängt bannlysta frän tidningens spalter.
SVENSK LÄRARETIDNING skall fortfarande innehålla: /) ledande artiklar, i hvilka dagens viktigare skolfrågor utredas och granskas på ett s jälf-' ständigt sätt; 2] pedagogiska uppsatser; j>) lefnadsteckningar af framstående skolmän (i regeln porträtt minst en gång i månaden]; 4) prejudikat och utslag angående folk- och småskolan, dessas lärarepersonal samt rörande klockare- och organistkåren; s) fullständig redogörelse for skolfrågors behandling vid riksdagen; 6) granskning af läroböcker och annan skollitteratur; f) redogörelse för S. A. F:s ärenden samt kortare referat från Skolmöten af skilda slag; 8) bref rörande in- och utlandets skolväsende; 9} rikhaltig ny hets a f delning (om seminarierna, folkskolan^ småskolan^ fortsättningsskolan ^folkhögskolan, slöjdundervisningen m. m.}; id) råd och upplysningar i afseende på tolkningen af gällande skolförfattningar; fi) minneslista för hrr skolrådsordförande och skollärare; 12) annonser om lediga tjänster- vid folk- och småskolan m. m.
SVENSt LÄRARETIDNING vill, i korthet sagdt, sätta sina läsare i tillfälle att ständigt följa alla de mångskiftande företeelserna på uppfostrans och folkundervisningens område. Lösen skall därvid städse vara: omväxling och skyndsamhet^ pålitlighet och opartiskhet.
SVENSK LÄRARETIDNING är den största af våra skoltidningar. Hon kan i följd häraf utförligare och mera mångsidigt än 'öfriga tidningar behandla alla undervisningen och lärarekåren vidkommande spörsmål.
SVENSK LÄRARETIDNING utdelar till samtliga . prenumeranter för 1894 ett supplement till den i år utgifna, med stort bifall mottagna läraresångboken.
SVENSK LÄRARETIDNING behåller samma vårdade utstyrsel som hittills. Pris, utgifningstider m. m. förblifva oförändrade. Prenumeranterna erhålla sålunda omkring 650 stora kvartsidor jämte en mängd bilagor för det billiga priset af 3 kr. 50 öre. REDAKTIONEN.
I jullofvet
linnen af djup betydelse för Sveriges folkskola lämnar det år efter sig, som nu nalkas sitt slut.
Rika minnen, omstrålade af förhoppningarnas solljus . ..
Ofta har den klagan försports, att vår folkskola trots lärarnes nitiska arbete icke nog lyckas att hos folket tända själfverk-samhetens och vetgirighetens eld. Det rådande systemet binder henne vid en formalistisk bildning, som fyller minnet, mer än den odlar själen.
Det var med tanken härpå, som vi vid den själfpröfning, till hvilken vi mot slutet af förra året manade skolans målsmän och vänner, uttalade vårt beklagande däröfver, att skolan väl skänkte läskunnighet men oftast nog ganska liten läslust, att hon i stället för vetgiriga andar ej sällan fabricerade läsmaskiner, hvilka stanna, så snart de icke dragas upp af läraren.
Huru skall detta förändras? Hvem skall öppna den höga port, genom hvilken vårt folk skall draga fram mot en mera praktiskt fruktbärande bildning?
Något, kanske icke så litet, kan väl göras till brytande af formalismens ök genom ändring i gällande stadgar och reglementen. Men reformer i det stycket blifva intet annat än pappersreformer, om icke bakom dem står den andliga makt, som skapar dem ett lefvande innehåll. Äfven de yppersta reglementen äro intet annat än en död bokstaf, om icke lärarens personlighet blåser in i dem en lefvande ande.
»Staten det är jag», utropade själfhärs-karen i stolt Öfvermod. »Skolan det är läraren», så säger visserligen i en annan men ädlare mening den, som fattat den verkliga innebörden af skolans bildningsarbete. Och det säges med större sanning, ju mera läraren är genomträngd af en brinnande önskan att offra sig själf för skolan, för dessa barn, som äro fosterlandets dyrbaraste skatt och dess framtid.
Men detta - att man äfven i fråga om denna stora reform kommer tillbaka till samma punkt: lärarens personlighet - är i hög grad ägnadt att hos honom väcka ansvarskänslan. Eld föder eld - och endast, om han lyckas att i sm egen själ hålla själfverksamhetens och vetgirighetens låga brinnande, kan han hoppas att tända den hos andra.
Också har länge hos vårt lands lärarekår försports en hunger och törst efter möjligheten att vidga siit vetande och själfständigt arbeta på fortsatt bildning utöfver seminariets trånga ram. Folkskollärarnes »fortbildningsfråga» har ända sedan början af 80-talet stått på dagordningen.
Ända till i år dröjde det dock, innan någon utsikt till denna frågas lösning yppade sig. Men så kom budskapet om »sommarkurserna vid Uppsala universitet». De voro visserligen ej anordnade för någon viss klass af män eller kvinnor. Tillträdet stod fritt för en hvar, som törstade efter en dryck ur bildningens brunn. Men det ojämförligt största antalet deltagare voro folkskolans lärare och lärarinnor. Högskolan räckte sin hand till välkomst
