Sida 621
VECKOBLAD FÖR, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.
N:r 50. (624.
STOCKHOLM, 13 DECEMBER 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år.3 kr., */2 år 2
kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare: EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f m.
Allm. tel. 6 O O O.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons l kr , dödsannons 2,00 kr,
Annons bör vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för alt
inkomma i veckans nmnmer
SVENSKQLÄRARETIDNING utsänder år 1894 sin trettonde årgång.
SVENSK LÄRARETIDNING vill framgent som hittills arbeta för den svenska folkskolans och folk-bildningcns höjande, för enhet och god anda inom lärarekåren och för förbättring a£" lärarnes ställning i ekonomiskt och socialt hänseende. Politiska och religiösa stridigheter äro strängt bannlysta från tidningens spalter.
SVENSK LÄRARETIDNING skall fortfarande innehålla: /) ledande artiklar, i hvilka dagens viktigare skolfrågor utredas och granskas på ett s j al f -ständigt sätt; 2] pedagogiska uppsatser; j» ^lefnadsteckningar af framstående skolmän (i regeln porträtt minst en gång i månaden); 4) prejudikat och utslag angående folk- och småskolan, dessas lärarepersonal samt rörande klockare- och organistkåren; j") fullständig redogörelse för skolfrågors be^ handling vid riksdagen; 6) granskning af läroböcker och annan skollitteratur; 7) redogörelse för S. A. F:s ärenden samt kortare referat från Skolmöten af skilda slag; 8) bref rörande in- och utlandets skolväsende; g) rikhaltig ny hets a f delning (om seminarierna, folkskolan, småskolan, fortsättningsskolan ^folkhögskolan, slöjdundervisningen m. w.)/ 10) råd och upplysningar i afseende på tolkningen af gällande skolförfattningar; u) minneslista för hrr skolrådsordförande och skollärare', 12] annonser om lediga tjänster vid folk- och småskolan m. m.
SVENSK LÄRARETIDNING vill, i korthet sagdt, sätta sina läsare i tillfälle att ständigt följa alla de* mångskiftande företeelserna på uppfostrans och folkundervisningens område. Lösen skall därvid städse vara: omväxling och skyndsamhet, pålitlighet och opartiskhet.
SVENSK LÄRARETIDNING är den största af våra skoltidningar. Hon kan i följd häraf utförligare och mera mångsidigt än öfriga tidningar behandla alla undervisningen och lärarekaren vidkommande spörsmål.
SVENSK LÄRARETIDNING utdelar till samtliga prenumeranter för 1894. ett supplement till den i år utgifna, med stort bifall mottagna läraresångboken.
SVENSK LÄRARETIDNING behåller samma vårdade utstyrsel som hittills. Pris, utgifningstider m. m. förblifva oförändrade. Prenumeranterna erhålla sålunda omkring 650 stora kvartsidor jämte en mängd bilagor för det billiga priset af 3 kr. 50 öre. REDAKTIONEN.
Dogmatik och evangelium.
Ett ord i kristendomsundervisningsfrågan.
De åsikter i afseende på kristendoms-undervisningen, som allmännast omfattades och gjorde sig gällande vid folk-skolläratfemötet i Göteborg och för hvilka redogörelse lämnades i förra numret af denna tidning, stå i god öfverensstämmelse med dem, som uttalades i hr Tref-fenbergs bekanta motion vid årets kyrkomöte. Dessa reformkraf, hvilka som bekant icke föranledde till någon kyrkomötets åtgärd, gå ut på katekesutanläs-ningens inskränkning samt framhållande af kristendomens etiska och religiösa moment med tillbakasättande af de mera dogmatiska.
Den främste representanten i vårt land för en dylik reformefad kristendomsundervisning är utan all gensägelse pastor primarius d:r Fr. Fehr, hvilken vid upprepade tillfällen såväl i tal som skrift dragit i härnad mot det gamla dogmati-serandet. Senast gjorde han detta vid behandlingen inom kyrkomötet af den Treffenbergska motionen. Hans anförande vid detta tillfälle hade följande lydelse :
Jag beklagar, att det är på en så sen timme, som denna fråga nu kommit att debatteras, ty enligt min åsikt är frågan i mycket hög grad betydande. Den sena timmen ålägger mig naturligtvis att fatta mig så kort som möjligt och utesluta en hel del af hvad jag ämnat säga för att bemöta alla dem, som i ett eller annat sökt rifva ned den position, som motionären i sin motion intagit. Jag ställer mig nämligen öppet i allt hufvudsakligt på samma ståndpunkt.
Det är sagdt, att det går framåt och att det därför icke är skäl att motionera i denna riktning. Jag erkänner, att det
går framåt i ett afseende, att i någon måtto utanläsningsofoget mer och mer inskränkes, ehuru det äfven på det området endast går ytterst långsamt framåt, åtminstone efter den erfarenhet, som står mig till buds i hufvudstaden. Men det går däremot icke framåt utan tillbaka på det andra området, som också beröres i motionen, då motionären talar om, att enligt hans åsikt kristendomsundervisningen lider af det lytet, att den är allt igenom dog-matiserande. Och jag skulle förneka det bästa jag lärt i min teologi och under praktisk verksamhet inom svenska kyrkans församlingar, därest jag icke i detta stycke vågade uttala ett ord.
Jag tror icke, att motionären och de, som uppträdt på hans sida, stå ensamma därom, att det är en längtan, som i vida kretsar gör sig gällande, att i kristendomsundervisningen det dogmatiska, såsom det i motionen uttryckts, bör i ganska vidsträckt måtto få träda tillbaka för det religiösa och etiska. Det är ingen småsak, då det gäller något så viktigt, som huru vida tillägnelsen af kyrkligt antagna lärosatser måste utgöra den nödvändiga och oeftergifliga förutsättningen för att få anamma evangelii nådelöften. Jag vågar påstå, att vår antagna kristendomsbok genom sin framställning af kristendomen gör på hvar och en det intrycket, att vi hafva att göra med en hop sins emellan alldeles lika mycket värda lärostycken. Den, som icke på något annat sätt kommit till bättre insikt, kan af vår antagna katekes icke finna annat, än att till exempel sådana frågor som läran om änglarnes skapelse och fall, läran om hur det tillgår vid de dödas uppståndelse och Kristi tillkommelse o. s. v. äro af lika stor vikt som de frågor, om hvilka det gäller, såsom motionären riktigt sade, att de äro i sig ägnade att upprätta ett vacklande mod och trösta ett bedröf-vadt samvete. Det är dock, menar jag,
