Sida 337
VECKOBLAD FÖf^ bÄRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.
N:r 28 (A),
STOCKHOLM, 12 JULI 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
1/1 år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., J/2 år 2
kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt),
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare: EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f, m. Allm. tel. 60 OO.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Alttiébolag, Stockholm.
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt ä allm tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris!
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigsel-annons l kr , dödsannons 2,00 kr,
Annons bör vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Prenumeration
på
(Svensk läraretidning^
Sveriges största och mest spridda skoltidning^
mottages fortfarande. Alla nummer från årets början kunna ännu erhållas.
Svensk Läraretidning kostar endast 3,50 kr. för helt år, 2 kr. för halft år och 7,25 kr. för kvartal (postarvodet inberäknadt). - Har medarbetare i alla delar af riket.-Läses af omkring WflOO lärare, lärarinnor, organister, skolrådsordförande m. fi. - Är allmännaste annonsblad för lediga tjänster vid folk- och småskolan. - Meddelar porträtt af märkliga skolmän i regeln en gång i månaden.
Under 1893
kommer Svensk Läraretidning bland annat att innehålla en serie porträtt och artiklar med anledning af svenska folkhögskolans 25-års-jubileum instundande november månad.
Alla, prenumeranter
för 1893 erhålla gratis ett häfte Sånger vid läraremöten.
Detta sånghäfte, som utgör Svensk Läraretidning mr 28 (B), innehåller ord och musik till 50 sånger, lämpliga att sjungas unisont vid läraremöten. Äfven prenumeranter, som hädanefter anmäla sig, erhålla sångboken gratis med Svensk Läraretidning.
Vare sig* Ni bor i Stockholm eller i landsorten, så prenumerera på närmaste postanstalt!
Uppfostran och rusmedlen.
Det sammanträde, som lördagen den 10 juni hölls inom Stockholmskretsen af Nordiska lärarnes helnykterhetsföre-ning, öppnades med ett hälsningsanförande af kretsens ordförande folkskolläraren Fridtjuv Berg. Då detta anförande berör en viktig pedagogisk fråga för dagen," meddela vi det här i en af talaren ur minnet gjord uppteckning.
Oändligt mycket har blifvit taladt och skrifvet till besvarande af frågan om hvaruti uppfostrarens uppgift och uppfostrans väsende egentligen bestå. Många svar hafva härå gifvits, och trots all sin inbördes olikhet kunna flera af dessa låta väl försvara sig, enär det ena företrädesvis betonar en synpunkt, det andra en annan. Med tanken härpå skall jag taga mig dristigheten att framställa ännu ett förslag till svar - jag vet icke, huruvida det är nytt eller gammalt.
Hvad är det väl, som i främsta rummet skiljer den bildades själsinnehåll från den obildades, den utvecklade vuxnes från barnets, idiotens eller vildens (hvilka båda senare slag af människor ju blifvit definierade såsom barn, hvilka af en eller annan anledning stannat i sin utveckling)? Det kan icke vara själfva arten af själsinnehållet, beskaffenheten hos de grundämnen eller element, hvaraf detta består. Ty ifrågavarafide element äro ju hos alla desamma: föreställningsbilder, känslostämningar, viljeyttringar. Nej - hufvudskill-naden ligger i förhållandet mellan dessa själselement, i det sätt, hvarpå de äro förknippade med hvarandra.
Den outvecklade är, som vi alla veta, ett »ögonblickets barn».* Föreställningsbilderna, känslostämningarna och viljeyttringarna dyka upp plötsligt, och de försvinna åter lika plötsligt. Allt är flyktigt och oberäkneligt; sammanhanget inom själs-
lifvet är lösligt och ovaraktigt, den styrande och öfvervakande kontrollen saknas.
Hos den vuxne däremot har denna kontroll kommit till. De förut isolerade föreställningsbilderna hafva uppgått i en intelligens ^ känslostämningarna hafva inordnat sig i en viss sinnesriktning, och viljeyttringarna hafva samlat sig till en karaktär. Personligheten har fått så att säga en fast kärna, hvilken sedan utpräglar sig allt mer och mer, därigenom att den utaf de i millioner tillströmmande intrycken upptager och med sig införlifvar de besläktade samt frånskiljer och undanskjuter de främmande och olikartade. Den outvecklades mera kaotiska och anarkiska själsförfattning har blifvit aflöst af den utvecklades mera ordnade, sammanhållna och behärskade. Den outvecklades själselement äro med ett ord oorganiserade, den utvecklades organiserade.
Nåväl - om detta är uppfostrans inverkan på själslifvet, hvilken är då rusmedlens? Jo, den rakt motsatta. Rusmedlens inflytande på nervsystemet består däruti, att de för tillfället upphäfva den öfvervakande och behärskande kontrollen; föreställningsbilder, känslostämningar och viljeyttringar lösas ur sina förbindelser och få åter fritt spelrum, den fasta ordningen aflöses af kaos och anarki. Den berusade blir barn på nytt: obetänksam, sorglös, full af infall och nycker som ett barn, slö, oredig och pjollrig som en idiot, våldsam och hänsynslös som en vilde. Ruset är ett återsjunkande till en lägre utvecklings-ståndpunkt och sålunda till sina verkningar för stunden jämförligt med sinnessjukdom eller med andlig vanvård och förvildning.
Uppfostran och rusmedlen hafva således samma föremål för sin verksamhet, nämligen människosjälen, men deras verksamhet går i alldeles motsatt riktning: uppfostran organiserar^ rusmedlen desorganisera densamma. Ensamt häraf framgår,
