Sida 349
VECKOBLAD FÖI^, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCjH SKOLVÄNNER.
N:r 29.
(6O3.)
STOCKHOLM, 19 JULI 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,,5o kr., 3/4 år 3 kr., J/2 år 2
kr., x/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten s©m l Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f. m.
Allm. tel 60 Ö O.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm,
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonsprlss
25 öre pr petitrad (= 14 stafVelser), Födelse-, förlofnings- och vigselannons l kr , dödsannons 2,so kr.
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Prenumeration
pä
(Svensk (läraretidning,
Sveriges största och mest spridda $ko/ticfn/qg,
mottages fortfarande. Alla nummer från årets början kunna ännu erhållas.
Svensk Läraretidning kostar endast 3,50 kr. för helt år, 2 kr. för halft år och 1,25 kr. för kvartal (postarvodet inberäknadt). - Har medarbetare i al la delar af riket.-läses af omkring 10,000 lärare, lärarinnor, organister, skolrådsordförande m. fi. - Är allmännaste annonsblad för lediga tjänster vid folk- och småskolan. - Meddelar porträtt af märkliga skolmän i regeln en gång i månaden.
Under 1893
kommer Svensk Läraretidning bland annat att innehålla en serie porträtt och artiklar med anledning af svenska folkhögskolans 25-års-jubileum instundande november månad.
Alla, prenumeranter
för 1893 erhålla gratis ett häfte Sånger vid läraremöten.
Detta sånghäfte, som utgör Svensk Läraretid-ning mr 28 (B), innehåller ord och musik till 50 sånger, lämpliga att sjungas unisont vid läraremöten. Äfven prenumeranter, som hädanefter anmäla sig, erhålla sångboken gratis med Svensk Läraretidning.
Vare sig Ni bor i Stockholm eller i landsorten, så prenumerera på närmaste postanstalt I
Om utredningen af folkskollärarnes änke- och pupillkassas ställning.
Af G. Eneström. IL
Det följer nu i ordningen att klargöra frågan om räntefotens betydelse vid undersökningen af kassans ställning. För att emellertid göra framställningen häraf lätt-fattligare vill jag genast taga i betraktande ett särskildt fall. De slutsatser, som därur kunna dragas beträffande räntefotens betydelse, gälla nämligen i hufvudsak under alla förhållanden. Jag måste dock uttryckligen betona, att man icke af de för detta särskilda fall erhållna talen får draga någon som helst slutsats i fråga om storleken af den genomsnittsafgift, som ur försäkringsteknisk synpunkt erfordras för bestridande af pensionskostnaden inom änkekassan.
Jag antager, att en lärare nyss inträdt i kassan vid 25 års ålder, att delaktighetsbeloppet för tjänsten är 700 kronor, och att detta förblifver oförändradt, samt att läraren kvarstår i tjänst ända till sin död. Han har då att årligen betala 23,33 kronor, och eftersom återstående medel-lifslängden vid 25 års ålder är omkring 40 år, antager jag, att han inbetalar 40 årsafgifter å 23,33 kronor samt aflider vid fyllda 65 år. Genom dessa afgifter samt ränta på ränta därå har vid lärarens död för hans räkning samlats ett kapital af omkring 2,610, 2,306 eller 2,042 kronor, allt eftersom afgifterna förräntats efter 4 Va, 4 eller 3 V» %.
Jag antager nu vidare, att läraren vid sin död efterlämnat en tre år yngre änka, men inga barn. Änkan är således vid dödstillfället 62 år gammal, och då återstående medellifslängden vid denna ålder är omkring 15 år, antager jag, att pensionen förskottsvis utgår under 15 år med 140 kronor årligen. Kapitalvärdet af en
sådan pension vid mannens död, d. v. s., det belopp, som vid mannens död borde erläggas för att nätt och jämt räcka till att bekosta pensionen, är omkring 1,572, 1,619 eller 1,669 kronor, allt eftersom beloppet förräntas efter 4 Va, 4 eller 3x/2 %.
Af de nu anförda siffrorna finner man, att en sänkning af räntefoten å ena sidan minskar värdet af de inbetalade afgifterna och å andra sidan fördyrar pensionen. Båda omständigheterna verka därhän, att vid räntans fallande antingen pensionen måste minskas eller afgiften höjas. Under det att man sålunda med de inbetalade afgifterna skulle i nu föreliggande fall hafva kunnat bestrida en pension af omkring 232 kronor, om räntefoten varit 4 Va %, skulle däremot blott 199 eller 171 kronor kunnat lämnas, om räntefoten sänkts till 4 eller 3 Va %. På samma sätt skulle en pension af 140 kronor kunnat bestridas med en afgift af blott omkring 14 kronor, ifall räntefoten varit 4 Va %> men fordrat en afgift af omkring 16,40 eller 19jo kronor, om räntefoten fastställts till 4 eller 3 Va %. En sänkning af räntan med Va % skulle således i det nu exempelvis valda fallet ökat afgiften med omkring 17 %, en sänkning af räntan med l- % skulle ökat afgiften med omkring 36 %.
Man ser häraf, att valet af räntefot utöfvar ett ganska väsentligt inflytande vid fastställandet af afgifternas belopp och alltså äfven vid besvarande af frågan, huruvida med bibehållande af nuvarande afgifter pensionsbeloppen kunna höjas. Det är följaktligen af stor vikt att söka afgöra, hvilken räntefot lämpligen bör läggas till grund för utredningen af kassans ställning.
Härvid ställer sig dock saken väsentligen annorlunda, allt eftersom man betraktar den ur kassans eller ur de nuvarande delägarnes synpunkt. I förra fallet är det naturligtvis bäst att välja räntefoten så, att afgifterna kunna för all framtid eller
