Sida 93
VECKOBLAD FÖR, bÄRARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER.
N:r 8.
(582.)
STOCKHOLM, 22 FEBRUARI 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris : Vi år 3%,so kr., 3/4 år 3 kr., Va år 2 kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt). Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt. Byrå: Barnhusgatan 6 (tredje huset från Drottninggatan), 1 tr. Kontorstid: 10-1, 4-6. Postadress : Läraretidningen, Stockholm N. Redaktör och ansvarig utgifvare: EMIL HAMMARLUND. Trätfas säkrast 10-11 f. m. Allm. tel. 6 O O O. Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm. Lösnummer ä 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allrn, tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10. Utgifningstid : hvarje onsdags förmiddag. An nonspriss 25 öre pr petitrad (==14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr , dödsannons 2, 5 o kr. Annons bör vara inlämnad senast måndag kl. 6 e. m. för ntt inkomma i veckans nummer
12:e årgången.
Känner Ni
någon lärare, lärarinna eller skolvän, som ännu ej prenumererat på
(Svensk läraretidning,
Sveriges största och mest spridda skoltidning,
så försumma ej att snarast möjligt visa honom eller henne tidningen och omtala fördelarna af att för egen räkning hålla sig med densamma,
Svensk Läraretidning kostar endast 3,so kr. för helt år, 2 kr. för halft år och 1,25 kr. för kvartal (postarvodet inberäknadt). - Har medarbetare i alla delar af riket.-Läses af omkring 10,000 lärare, lärarinnor, organister, skolrådsordförande m. fi. - År allmännaste annonsblad för lediga tjänster vid folk- och småskolan. - Meddelar porträtt af märkliga skolmän i regeln en gång i månaden.
Gratis
erhålla Svensk Läraretidnings samtliga prenumeranter för 1893 ett häfte
Sånger vid folkskolläraremöten.
Fortsättningen på med. d:r A. E. Goldkuhls artikelserie
Om det sanitära tillståndet inom Sveriges folkskollärarekår
jämte några för kåren nödiga hälsoregler
inflyter i början af 1893 års årgång.
Vare sig Ni bor i Stockholm eller i landsorten, så prenumerera på närmaste postanstalt I
12:e årgången.
Om det sanitära tillståndet inom Sveriges folkskollärarekår
jämte några för denna kår nödiga hälsoregler, Af d:r A. E. Goldkuhl.
6.
Sedan närmast föregående artikel var skrifven, har jag genom närboende folkskoleinspektörers välvilja erhållit ett litet bidrag angående sjukligheten hos folkskol-lärarne inom Kronobergs län, hvilket jag vill meddela, ehuru det, såsom snart skall visas, ej är af någon egentlig betydelse för utredandet af den fråga, som utgör föremålet för denna afhandling.
Förhållandet är, att den af k. m:t tillsatta kommittén för utredning i fråga om statsbidrag till aflönande af vikarier vid sjukdomsfall för ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor begärt iippgifter angående 1) antalet af nämda lärare och lärarinnor i hvarje skoldistrikt och 2) huru många af dessa, som under den lagstadgade lästiden af 8 månader om året för sjukdom åtnjutit oafbruten tjänstledighet under en månad eller längre tid, samt 3) sammanlagda tiden af den inom skoldistrikten af sådan anledning åtnjutna tjänstledigheten; allt beräknadt för hvart och ett af åren 1887-1892.
Resultatet af undersökningen har för Kronobergs län utfallit som följer.
Antalet ordinarie lärare och lärarinnor är 139. Af dessa hafva under nämda tid 14 åtnjutit sådan tjänstledighet, hvarom här är fråga, med en sammanlagd tid af inalles 118 månader. Hvar och en af dessa sjuka lärare har således i medeltal varit sjuk omkring 8 Va månader under sex års tid eller närmare l Vs månad om året. Sjukprocenten för hela antalet lärare blir i medeltal för år endast 1,67 och den tid under hvilken sådan tjänstledighet, hvarom här är fråga, åtnjutits, uppgår för
hvar och en af lärarne i medeltal endast till något mer än 4 dagar om året.
Men att man med en sådan undersökning som den ifrågavarande icke kan få någon fullständig kännedom om sjukligheten inom lärarekåren, faller genast i Ögonen. Någon uppgift på de sjukdomar, hvilka vållat, att lärarne ej kunnat tjänstgöra utan måst taga sådan tjänstledighet hvarom här är fråga, finns ej heller att tillgå. Men antagligt är, att de utgjorts dels och kanhända hufvudsakligast af akuta sjukdomar, som gjort den sjuke alldeles otjänstbar för l å 2 månader och dels af sådana kroniska, som för längre tid eller för alltid tvingat den sjuke till overksamhet. Men man kan vara sjuk af både för hälsan och lifvet ganska vådliga kroniska sjukdomar, till och med lungsot, utan att därför vara otjänstbar, och den tjänsteman, som för hvarje dag han ej tjänstgör förlorar en viss del af en endast för uppehället nödig lön, han aktar sig nog för att begära tjänstledighet utan tjänstgör säkerligen i det längsta, ej sällan tills han stupar på sin post. Och såsom vi förut sett, är det just sådana smygande kroniska sjukdomar, för hvilka folkskoliärarne äro synnerligen utsatta och hvilka småningom men säkert undergräfva deras hälsa och ofta föra dem för tidigt i grafven.
Till jämförelse med nu nämda uppgifter om tjänstledighet på grund af sjukdom vill jag här anföra äfven en annan mig meddelad uppgift å sjukligheten inom Norrköpings folkskollärarekår. Den omfattar tiden 1881-1890.
Under denna tid har antalet lärare vid stadens folkskolor i medeltal för år varit 20,9 och antalet lärarinnor lika stort. Medeltal sjuka för år har varit respektive 8,1 och 7,8, således omkring 40 procent sjuka, men antalet sjukdagar i medeltal för år endast 83,0 och 81,9, d. v. s. oaktadt det stora antalet sjuka, uppgår dock medel-
